Nu är det mer än ett år sedan jag och Petronella Johansson blev klara med vår uppsats om bibliotekariers uppfattningar av bookcrossing. För er som inte är insatta är bookcrossing en sorts skattjakt med böcker som organiseras via internet (www.bookcrossing.se). Man släpper sina böcker fria för att de ska fångas tillfälligt och läsas, innan de skickas vidare igen på en publik plats. Jag tycker att det är en ganska fin tanke och brukar skicka iväg några böcker då och då. Har man inget bibliotek att sprida läsglädje ifrån får man göra det i vardagen.

Åkte tåg hem till mina föräldrar i Dalarna nu i veckan och passade på att lägga två böcker vid ett bord. Det roliga var att en tjej nappade direkt på "damernas detektivbyrå" och läste hela vägen på tåget. Så idag hade jag fått en kommentar på sidan. Man blir alltid lika glad när det händer.

Denna gången var det extra kul eftersom hon blivit inspirerad att skriva ett examensarbete om kvinnliga entreprenörer i Botswana och dessutom upptäckt roiboste tack vare boken. Läs kommentaren på: http://www.bookcrossing.com/journal/7423075. Det är ju inte alltid man får några svar. Nu väntar jag bara på att få veta vad som har hänt med "pojken som kallades det". Visst måste ni hålla med om att det är spännande? 

Den här veckan har jag min sista lediga vecka innan skolstarten så jag passar på att hälsa på hmma i Dalarna. Var faktiskt in på biblioteket i Borlänge och kikade om det hade hänt något sedan sist. Då tänkte jag att jag borde gå dit och presentera mig och tala om att jag söker jobb tills nästa år. Det vore ju trevligt tänkte jag att arbeta där hela bibliotekriedrömmen tog form för min del.

Sen hörde jag bibliotekschefen på Dalaradion idag. Hon blev intervjuad därför att besparingar i komunen hade tvingat biblioteket att göra nedskärningar i Öppettiderna. Så då är det väl inte läge att gå dit ändå. Tråkigt att biblioteken ska drabbas av komunernas dåliga ekonomi, men det är väl klart att biblioteket kanske ses mer som lyx i jämförelse med andra komunala institutioner. Men är det verkligen så? Utan bibliotek skulle invånarna gå miste om en hel del viktiga funktioner. Som bibliotekschefen själv sa så är ju faktiskt biblioteket den enda platsen där man kan träffas och umgås utan att det behöver kosta pengar.

Svårigheter är till för att övervinnas! Det är bara att ge järnet.

Idag vaknade jag av at telefonen ringde. Det var en av lärarna på kursen som jag skall läsa till hösten. Hon undrade om jag tankte läsa den, det var nämligen så att jag och några till hade blivit antagna på felaktiga grunder. Det skulle komma att innebära problem för oss. Det hade tydligen blivit något fel i systemet. Egentligen var detta en fortsättningskurs och förkunskapskraven låg på 60hp pedagogik.

Vad ska man säga? Jag har bara läst några småkurser med pedagogiska inslag innan så man kan ju fråga sig hur det ska gå? Hon var i alla fall noga med att poängtera att det skulle bli en problematisk studietid. Men jag var antagen så de kunde inte hindra mig från att anta utmaningen. Man får väl tacka och vara nöjd ändå, inte för att jag såg något om förkunskapskrav när jag sökte. Nu antar jag att det bästa jag kan göra är att bita ihop och springa till biblioteket och låna på mig allt jag kan hitta om pedagogik. Finns det någon pedagog som kan ge mig lästips? Får väl se det positiva i det hela. Man lär sig så mycket mer om nivån är lite högre. Bara den inte är högre än man klarar av. Jag fick en del att fundera på i alla fall, så mycket är säkert.