fick jag idag. Det verkar som att det kommer att bli jag och min trognaste biblioteksvapendragare som får hjälpa till med ruljangsen på Stadsbiblioteket i Mariestad i sommar. Kul att vi får jobba tillsammas nu.

I Töreboda har jag börjat känna mig mer hemma nu och är inte längre så kvar i tankar och funderingar när jag kommer hem. Det måste vara ett bra tecken på att jag blivit säkrare på mina sysslor.

På högskolebiblioteket är det dags för att ha möte om bibliotekets vision och sedan ska jag få jobba lite med paralellpublicering i DiVA. Fyra pass kvar i disken bara och sen är det slut på vikariatet vilket är sorgligt men sant.

Arbetslös är ett sånt tråkigt ord. Vi vänder på det. Från och med nästa måndag blir jag disponibel till 80% för det bibliotek (eller kanske någon annan) som behöver mig helt enkelt. 

Efter att ha varit totalt uppslukad av de nya jobben tänkte jag försöka ta mig lite tid att skriva här. Att börja jobba har varit både som jag förväntat mig men också mycket mer enformigt än vad jag till en början trott. Att sitta informationsdisken och möta alla personer som kommer in och behöver hjälp med frågor eller annat är bland det roligaste att göra på jobbet. Även om det blir rörigt ibland och det känns som att man försöker göra för många saker på samma gång så känner man sig så glad när man kommer in bakom kulisserna och kan sätta sig ned pusta ut och känna sig nöjd över vad man åstadkommit.

Det som är lite tråkigt med att vara vikarie är dock har jag upptäckt att man liksom aldrig hinner komma in i arbetet så pass så att man får egna arbetsuppgifter och områden där man får ta större ansvar när det gäller det "innre" arbetet. Detta är ju förstås helt logiskt med tanke på att jag (troligtvis) kommer att försvinna igen från arbetsplatsen. Men ändå, på något vis så längtar jag efter att få vara kreativ, bestämma själv och att kunna se tillbaka på och utvärdera mitt eget arbete. Att känna att jag får experimentera och prova mig fram på mina egna villkor, tror jag kommer vara viktigt för vart jag tillslut kommer vilja arbeta kvar.

Det är nog så också att jag som vikarie inte vågar sticka ut i rädsla för att jag ska göra bort mig inför potentiella arbetsgivare. En dum tanke eftersom jag istället förvandlats till den gråa lilla mus som jag svurit så dyr och heligt att aldrig bli. Det känns lite som att det är där jag har hamnat nu och jag börjar inse att jag har lärt mig en massa, (och fortfarande lär mig mer varje dag) men att jag nu har blivit lite för bekväm i det jag kan och att inte behöva ge det där lilla extra som faktiskt skulle gå att klämma fram. Denna tråkiga upptäckt får helt enkelt bli en sporre till skärpning. Lite mer, lite bättre och lite extra hädanefter alltså. Inget är så sporrande som ett nederlag, vad annars kan bättre fylla på med den kämpaglöd som behövs för att komma vidare och inte bara stå kvar på samma ställe och stampa? Eller hur känner ni andra som har vikarierat? är det inte lätt att man bara fortsätter på i företrädarnas gamla rutiner för att det är vad som förväntas av en?      

Idag har allting varit upp och ned känns det som. Igår upptäckte jag att en bokhylla gått sönder så att alla hyllplanen hade ramlat ned. Så imorse tänkte jag ta en sväng förbi den och liksom bekräfta hur illa det egentligen var. Det slutade med att vi var tre ivriga bibliotekarier som engagerade oss i att flytta alla böcker och riva ur trasiga hyllplan. Efter lucnch blev det rivning, borttransport och lagning den bokhylla som blev klar. Varierande arbetsuppgifter, tur att jag är snickardotter.

Sen var det underhåll av datorsystemen på skolan vilket ledde till att det blev mycket krångligare att utföra mina sysslor för jag kunde inte komma åt databasen med uppgifter på studenter och program m.m Då var det bara att försöka hitta på annat. Att vara bibliotekarie är på något sätt att villigt låta sig kastas mellan multitasking, autopilotarbete och oväntade specialuppdrag. Jag gillar det skarpt!

Idag var jag till biblioteket och pratade lite med chefen. Jag fick veta lite mer vad det är jag ska göra de närmsta dagarna, nämligen sitta i informationsdisken och kvalitetskontrollera Diva databasen. Kul att få börja och lära sig mer och det känns bra att jag inte förväntas arbeta ensam på direkten. Visst har jag redan suttit i infodisken på kvällarna, men kanske kommer det just därför att bli svårt att ändra rutiner där. Det är nog mycket mer att göra där än vad jag har gjort på kvällarna. Lite risk då att man missar något som jag inte vet borde göras, men jag får i alla fall möjlighet att lyssna noga till mina läromästare för en liten tid.

De närmaste dagarna har nubörjat ta form i mitt huvud, med flextider, introduktion, fikaraster och lunch. Självklart ska uppsatsmaskotarna Greta och PartyGreta få följa med imorgon och utforska min arbetsplats. De kommer att få en kunglig utsikt från mitt skrivbord. :) Nu är det bara att invänta morgondagen med spänning. Under tiden får jag roa mig med att träna och gå på infomöte på arbetsförmedlingen i förebyggande syfte...  

Jag passade på att ringa till ett bibliotek idag och höra mig för lite om jobb. Det visade sig att de faktiskt hade sökt efter en vikarie bara en vecka tidigare. Tänk om jag hade varit lite snabbare! Då kanske jag hade haft chansen. Det är rena tillfälligheter om man får jobb eller inte.

Ändå känns det ganska jobbigt att vara arbetslös, det känns som att man inte är värd någonting när man inte kan få något jobb. Kanske att man skulle behöva prova detdär med jobbcoach? Kanske skulle gå bättre om man hade någon som peppade en lite. Än så länge är det väl ok men jag kan tanka mig att det måste vara hemskt för dem som har varit arbetslösa en längre tid. Vad onyttig man måste känna sig. Men jag får vända på det och se arbetssökandet som en nyttig träning i att kunna ta ett nej. Mitt liv och allt jag företagit mig har nästan gått som på räls ända tills nu så det är säkert stärkande med lite motgångar. Samtidigt är jag aningens arg över att jag har behörigheten men tydligen inte den kompetens som krävs. Varför fick man inte ha praktik under fyra års utbildning och varför fick vi inte lära oss bibliotekssystemen på skolan? För det är vad som efterfrågas när man söker jobb. Har du någon tidigare erfarenhet? Vilket system har arbetat med?

Men jag är ändå mer uppåt idag än på länge, för hon jag pratade med var så himmla trevlig. Hon bad mig att komma in ändå och hälsa på och presentera mig. Det verkade som att det kanske skulle gå att få sommarjobb där också så det är ju alltid något. Även om det är långt till sommaren...

Imorse fick jag det samtal jag väntat mig, men egentligen inte ville ha. Jag fick inte jobbet på Högskolan. Jag hörde direkt på rösten att det inte var ett glatt besked som skulle överlämnas. Det kan inte ha varit så lätt och det jag tänkte mest på under samtalet var att jag inte hade velat att det vore ombytta roller. Då tyckte jag nog mer synd om chefen än om mig. Klart att jag tyckte att det var tråkigt att jag inte fick det, men det hade gått till någon som hade mer erfarenhet både av undervisning och vetenskaplig kommunikation så det känns ändå rättvist. 

Nu känns det i alla fall skönt att veta, för jag har gått som på nålar hela dagen igår och sovit dåligt inatt. Skönt att inte få reda på det innan jag skulle jobba imorgon kväll, hinner hämta mig lite nu. Ska krama katterna och lyssna på musik jag gillar. Dags att peppa om. Nu är det bara att tänka över vad det är jag egentligen vill igen. Var vill jag jobba och med vad? Nu är en blivande superbibliotekarie ute på arbetsmarknaden igen och tillgänglig för fri budgivnig.

Igår var jag på intervju för den lediga tjänsten där jag jobbar extra. Gissa om jag var nervös när jag gick dit. Drömde om intervjun natten innan. Drömde att jag fick en massa frågor som jag inte kunde svara på, att jag bara satt tyst och tänkte på vad jag skulle säga. Det enda som dök upp i mitt huvud var hur man ska lära barn i skolan att läsa och skriva. Det var det enda som fanns i mitt huvud just då eftersom jag var mitt uppe i det sista av min portfolio på lärarutbildningen.

Men tillbaka till verkligheten. När jag väl kom till rummet där vi skulle vara, fick hälsa på alla sätta mig ner och börja intervjun så gick faktiskt nervositeten över. Tror att det känndes bättre på grund av att jag kände tre av de fyra som var med och kunde skojja lite med dem. Det lättar alltid upp stämningen. Sen kändes det skönt att de stälde många olika frågor och inte bara förväntade sig att man skulle hålla monolog som på den förra intervjun. Klart att det varen hel del kluriga frågor som jag fick tänka på ett bra tag, och sen var det andra som jag kände mig väl förberedd på men det var i alla fall roliga frågor och jag tyckte till och med att det var kul att sitta där så det är ju bra.

Några frågor som jag fick var:

• Vad brukar du göra när du får en idé?
• Har du någon gång varit med om samarbetssvårigheter och vad gjorde du för att lösa det?
• Vad tycker du om biblioteket och sociala medier?
• Vad vet du om vetenskaplig kommunikation och Open Access? (Tack för infon Thomas)

Summa summarium. Det känndes bra även om man alltid kommer på i efterhand vad man skulle ha svarat mer på frågorna. Det känns ändå som att jag kunde göra mig rättvisa, så nu är det bara att vänta och se. Det var fyra stycken till som de skulle intervjua, så må de välja den bäst lämpade!  (man kan ju hoppas att det är jag, men vem vet vilka ess mina konkurenter har i sina rockärmar?)

Idag fick jag mitt brev från DIK (fackförbundet för bland annat bibliotekarier) så nu är jag studentmedlem. Det känns bra att vara med och få lite bättre koll på området och kanske till och med kunna få hjälp med CV-granskning också. Med i brevet fick jag DIK-forum(2009:3)(förbundets egna tidning).

I tidningen fanns en artikel om högskoleverkets förändrade prognos för bibliotekariejobb. De menar att bibliotekarier kommer att bli en bristvara innom några år för att varrannan nuvarande yrkesverksam bibliotekarie är över 50år. Denna efterfrågan kommer enligt dem att inträffa om ett par år 2010/11. Dock menar man att det osäkra ekonomiska läget kan bidra till viss försiktighet när det gäller nyanställningar. Det här låter ju jätte bra. Jag kanske kan hoppas på att få detdär drömjobbet när jag är färdig i alla fall. Just nu vet jag många av mina forna klasskamrater som har lyckats få extra- sommarjobb eller vikariat inom bibliotekssektorn. Stort grattis till er! Är så glad för er skull!

En annan intressant notis i DIK-forum handlade om hur de elever som bytt skola under sin högskoletid fick mellan 15-20% lägre ingångslön än de studenter som gick ut med betyg från endast en skola. Vad detta beror på förtäljer inte notisen. Konstig tycker jag. Att man har varit på flera ställen borde väl tolkas som att man är flexibel och har lätt att anpassa sig. Men det är klart det kanske ses som att man är illojal om man byter fram och tillbaka för mycket? Jag vet inte riktigt hur rekryterare och arbetssökare tänker i en sådan situation, det borde väl ändå vara betygen i sig och tidigare erfarenheter som spelar in? Eller vad säger ni? Varför ska vissa få högre lön än andra?

Så det var dagens nyhet. Nu är det dags för mig att åka till skolan och sätta mig framför mina labbdatorer och gnugga geniknölarna. Hur gör man rätt inställningar för att göra ett intrångssäkert e-postsystem? Det är en helt annan fråga...