Tog tåget hem till Borlänge idag för att träffa några av mina barndommsvänner och fick lite dötid innan i skulle träffas. Eftersom det var kallt ute så gick jag för att kika om biblioteket var öppet och mycket riktigt. Så nu sitter jag här med min laptop och lånar både ström och internet och mår som en prins i väntan på att mina vänner ska dyka upp. Är det inte underbart ändå att det finns sådana ställen där man bara kan komma in och vara? Som ett vardagsrumm öppet för alla.

Sitter med solen i ryggen och ett enormt fönster bakom mig. Tänk att det är så stort här ändå inte konstigt att man blev förtrollad när man var här första gången som barn. Ljust, stora fönster luft och massa luckor i hyllorna. Varje bokuppsättares dröm? Motstår ändå frestelsen att fylla ett tomt gapande skyltställ. Det är så annorlunda mot lilla trånga Heby där inte mycket ljus kommer in genom de smala källarfönstren och där varje bok får kämpa om sin plats i hyllan, men det är tyst här, inga spontana diskussioner mellan främligar, inga barn som stojar och stimmar förundras över någon spännande upptäckt på denna våning. Förmodligen varken bättre eller sämre, bara annorlunda.

Undra hur mitt nästa ställe blir...

När jag var på stadsbiblioteket idag för att leta böcket till ett fiktivt tema utifrån böcker och läsning för elever i årskurs 1-3 så hittade jag denna lilla pärla. Det är en bok som jag själv lånade någon av de första gångerna när jag var på den lilla biblioteksfililalen i Domnarvet i Borlänge. Det var på den tiden när biblioteket fortfarande låg i hörenet av domnarvets centrum och inte i skolan där den ligger nu. Berättar det bara för att ni som mins detta ska förstå hur länge sedan det var. Jag måste ha varit kring 5-6år. Jag har tänkt på den här boken ibland och att det skulle vara kul att leta upp den, men jag har varken vetat titeln eller författaren så projektet har liksom legat i vila för en tid. Men så idag så låg den bara där! Boken som jag tyckte hade allt!  

   BARNEN I DJUNGELN av: Leif Krantz och Ulf Löfgren.

Som barn så hade jag ganska livlig fantasi vilket barnen i boken också hade, de målade fram en tiger som blev levande och sedan gav de sig ut i den indiska djungeln jagade av tigern som de målat. Då ritar de en elefant att rida på och en av flickorna kröns till prinsessa av Bortre Indien. Men då plötsligt dyker det upp en massa  hemska infödings-Kalamanger som det dumma trollet Ture målar allt fler och fler. Hur ska det gå för barnen? Det tänker i alla fall inte jag berätta för det tycker jag att du ska få läsa aldeles själv!

Jag kommer ihåg att själva idén om att kunna rita egna äventyrsvärldar och sedan gå in i dem resulterade i många metrar av ritrulle-världar under min barndom. Spännande ändå vilka avtryck en bok kan göra i ens minne. Denna minns jag, men jag kommer inte ihåg vilka lektioner jag var på i förra veckan.

Jag är hemma hos mina föräldrar i Dalarna nu och avnjuter min semester. När jag tittade runt lite i mitt gamla rum så hittade jag en almanacka från när jag gick i åttan. I den hade jag skrivit ned vad jag hade gjort under min praktik på Borlänge stadsbibliotek. Ganska roligt tycker jag att se vad jag skrev för det var väl där någon stans som jag bestämde mig riktigt ordentligt för att det var bibliotekarie jag ville bli. Så här kommer mina korta beskrivningar av dessa två veckor.

Måndagen 12 februari 2001

Börjat praktik på biblioteket, visats runt, sorterat släcktforskning och stått i kassan. Varit på konfirmationsmöte.

Tisdagen den 13 februari

Sorterat klart släktforskningskorten, spolat rätt band och plockat in böcker. Spelat piano för Eva-Shara.

Onsdagen den 14 februari

Varit på biblioteket i lånedisken från 12-19.

Torsdagen den 15 februari

Varit på Inköps avd. och stämplat böcker m.m Varit med på sagostund. Sett på TV, spelat piano.

Fredagen den 16 februari

Varit på bokmöte och stått i informationsdisken. Sovit över hos Jenny.

Måndagen den 19 februari

Var på barn avd. och tittade när en skolklass togs emot. Gjorde en boktipslista som ska upp på väggen.

Tisdagen den 20 februari

Var på "boken kommer"-avdelningen och plockade böcker som skulle skickas till sjuka. Bytte gummisnoddar på talböcker. Varit på pianokurs.

Onsdagen den 21 februari

Haft sovmorrgon. Svarat på frågor från låntagare. Tittat på ITIS-utställningen på lunchen och suttit i lånedisken, sett på tv.

Torsdagen den 22 februari

Satt upp böcker och stod i lånedisken. Bakat, spelat piano och sett på tv.

Fredagen den 23 februari

Sista dagen på biblioteket. Varit på vaktmästeriet. Köpt pennburk åt Kerstin Å. Stått i upplysningen med Kerstin H.

Det var så länge sedan jag hade den där praktiken och jag kom inte ihåg så mycket av den, mer än att jag tyckte att det var väldigt kul. Jag minns nu när jag läser att jag tyckte att det var så häftigt att jag fick göra en egen planch med boktipps och sätta upp på barnavdelningen och sedan skylta med alla böcker jag valt ut.

Sedan minns jag också att jag blev skickad till Åhlens med en femhundring på fickan för att köpa en pennburk till en som jobbade där. Jag minns att jag var rädd att jag skulle välja en ful som hon inte skulle gilla eller tappa bort pengen.

Men det fanns också vissa (såhär i efterhand) mindre inspirerande uppgifter som jag då tog mig an med stor iver. Som till exempel att spola tillbaka banden i alla inkommna kassettböcker och att byta gummisnoddarna som höll på att vittra sönder runt alla ljudböcker. Cd-skivans intåg är väl ändå en välkommen revolution eller vad säger ni?

Mitt första besök på stadsbiblioteket i Borlänge minns jag så tydligt. Det var med förskoleklassen som jag åkte dit. Bara att få ta bussen och åka in till staden byggde upp förväntningen på något vis. Att kliva in i biblioteket var för mig näst intill en religiös upplevelse. Jag minns att jag reagerade på hur stort det var och det var så många böcker att jag trodde de hade alla böcker i världen. Nu vet jag ju att det var långt ifrån sant men då trodde jag det. Skillnaden mellan stadsbiblioteket och det minimala filialbiblioteket, i Domnarvets centrum som jag brukade åka till med mina föräldrar, var markant.

Klassen blev omhändertagen av en bibliotekarie och fick följa med genom ett surrande fläktrum och sedan in i det tysta runda sagorummet. Vi satt där alldels tysta och lyssnade när bibliotekarien läste en saga för oss. Det var något magiskt med den stunden som jag inte kan glömma. Jag satt där och lyssnade spänt medan jag tittade på de härliga sagomålningarna på väggen.

Jag tror att det var där det började. Nu vill jag också jobba på biblioteket för att skapa den där magin för besökarna. Om du har vägarna förbi Borlänge stadsbibliotek rekommenderar jag att kika in i sagorummet. Det är värt att se.  Minns du ditt första biblioteksbesök? Berätta gärna en i en kommentar!

M.v.h./Nina