Idag har jag varit första dagen på nya biblioteket. Har hunnit prata lite med chefen, hälsat på alla (desperat namn memorering), kikat på policyn för tystnadsplikt och dessutom stått brevid en stund i disken och sett förvirrad ut. Jag behöver verkligen öva upp min fingersättning till tangentbordet! Det brukar fungera någorlunda när jag inte tänker allt för mycket på det men idag var det extrem pekfingervals.

Det såg så snabbt och lätt ut när tjejen jag var brevid arbetade. Grymt imponerande var det. Längtar efter den perioden i yrkeslivet när den värsta tveksamheten börjar lägga sig och allt flyter på och gör det fort dessutom. Tycker det är riktigt coolt att man kan ha sån uppsikt över allt och alla och finnas där precis när det behövs. Något att sträva efter, verkligen...

Jag håller mig nog dock i bakgrunden ett tag till och observerar så att det blir "rätt" när jag ska jobba själv sen. Imorgon ska jag i alla fall få åka och spana in två av filialerna och träffa fler medarbetare tror jag. Får väl se hur mör och snurrig jag blir när denna vecka är över. Alltid jobbigast i början men jag tycker att det börjar gå snabbare och snabbare att komma in i allt nu i alla fall. Spännande att få se vad jag ska få för andra sysslor sen också. Återkommer väl här igen när värsta inkörningsfasen är över! 

Hade precis tagit en promenad och postat mina brev till A-kassan när det ringer i telefonen. Snacka om ödet. Nu ser det ljust ut, det verkar som att jag har fått jobb.

Vet ännu inte hur mycket och exakt när jag ska börja men det verkar som att det blir jag och Lerums bibliotek för en tid. De ville anställa mig men viste inte riktigt ännu hur många timmar och hur schemat skulle se ut. Jag var tydligen en av dem de bestämt sig för nästan direkt vid intervjun. Hur kan man ha så dålig magkänsla? Minns bara de knäppa sakerna jag sa precis som när jag blev intervjuad för tjänsten i Heby.

Har i alla fall studsat upp och ned med ett brett leende ända sedan jag kom hem.

Extra tack vill jag säga till mina fina ex kollegor Mariann, Göran och Maria som tydligen hade pratat gott om mig också!

Fortsättning följer...

Idag var jag på intervju för ett biblioteksjobb. Kring 70 sökanden varav 13 som fick komma på intervju. Som vanligt vet jag inte alls hur det kommer att landa, men det var kul att bli kallad i alla fall. Känner att man blivit lite ringrostig med intervjunerverna, var ganska nervös och inte riktigt förberedd på alla frågor.

En rolig fråga som jag inte fått förut var hur jag trodde att ett barn som brukar vara på bibliotket skulle beskriva mig.

Klurigt och knasigt att jag inte funderat över det det är ju ändå ganska viktigt hur man framstår. Men jag tror och hoppas att de flesta barn uppfattar mig som snäll och hjälpsam. Vill ju gärna att de ska känna att jag tar dem på allvar och att de ska tycka att jag är lite rolig också. Det finaste jag hört var en lärare som berättade att hans elever tyckte att jag var den bästa bokprataren de haft och det värmde. Sen minns jag en äldre dam som viskade till sin man att de (jag) är så duktiga här, efter att jag kommit på/ sökt fram titeln på en bok utifrån vad hon berättat om handlingen. Men det kom jag ju inte ihåg då under intervjun när alla minnen dansade hambo i min hjärna för en stund.

Typiskt! 

Blev uppringd av tjejen vars tjänst jag lånade under ett års tid i Heby. Det fick mig att tänka tilbaka. Var kul att höra från henne eftersom hjärtat fortfarande klappar för biblioteken där. Skulle vilja ta dem med mig hit till Borås. Hon var i alla fall i full gång med att fortsätta planerandet av "skapande skola" och höll på att räkna på kostnader för inbjudningarna av författare och konstnärer. Kändes som det var evigheter sedan jag satt och kliade mig i huvudet och funderade över det samma. Det avundas jag inte men däremot saknar jag att få vara med vid själva författarbesöken och se effekten de har på eleverna. Saknar att klura över inköp, läsnigen och alla bokpraten och att känna att man kan göra en skillnad för barn som har det kämpigt med läsningen genom att hitta "rätt" bok för dem.

Jag saknar den härliga stämningen bland personalen som jag lärde känna allt bättre under slutet av min vistelse där och den kämpaanda de hade trots den motvind de jobbade i. Jag hoppas verkligen att det kommer att vända och gå åt rätt håll istället för uppsägningar, nedskärningar och indragningar. Jag hoppas att den nye kulturchefen, liksom den gamle, kommer att inse att biblioteken behövs och att lösnigen för högre nyttjande är utveckling, förbättring och satsning. Det är inte lätt att samtidigt som man rusar runt som en tok för att hinna med det mest basala få tid ställa sig upp och skrika ut sitt värde. Att hinna förnya, förbättra eller ens analysera vad som skulle kunna förändras är inte lätt när man är 9 personer som ansvarar för 12 bibliotekenheter. De behöver mer tid, bättre resurser och uppmuntran inte hugg i ryggen.

Verksamheten på skolbiblioteket var i alla fall i full gång igen och det känns tryggt att veta att skoleleverna kommer att få sina böcker, boktips. och kanske viktigast av allt, den hjälp de behöver för att förstå var och på vilket sätt man kan hitta den informaton man letar efter i det ofantliga hav som biblioteket, den fysiska omgivningen och internet kan innebära för ett barn som är van att få det mesta serverat från lärare och föräldrar. Jag vill i alla fall önska dem alla lycka till och jag kommer att hålla koll på åt vilket håll utvecklingen går.

Det vore kanske ingen dum idé ändå att skaffa ett körkort för lastbil. När jag pluggade var jag lite inne på att jobba på bokbuss. Tyckte att det verkade som en rolig idé att få åka runt och se landskapet samtidigt som man får träffa folk på deras hemmaplan för att diskutera och erbjuda läsning och andra medier. Jag tror att det blir en mycket mer personligt på en buss och att man får lära känna sina låntagare bättre vilket verkar mysigt och roligare på alla sätt. 

Jag pratade en del med bokbusschauffören i Gislaved som tyckte att det nog vore en bra investering inför framtiden med ett C-kort. Tydligen var kombinationen bibliotekarie med lastbilskort ganska ovanlig medan de flesta närliggande kommuner faktiskt har bokbuss. Det var första bokbussen jag var inne i  och jag får erkänna att jag faktiskt blev ännu mer intresserad nu. Kanske att jag sätter mig ner med sambons gamla "Tungbok" och pluggar lite om jag får det långsamt framöver. Måste i alla fall kolla upp vilka trafikskolor det finns och vad det kan tänkas kosta för gratis är det nog inte.  

Igår (första dagen utan jobb) ringer de från ett ställe som jag skickat ansökan till och vill att jag ska komma på intervju i veckan. Hoppas det är ett roligt jobb och att de vill ha mig!

Här kommer en bild på de decoupagevaser som jag gjorde under bibliotekets sommarpyssel. Gillar verkligen decoupage! Bara att klippa ut snygga mönster arrengera och klistra fast dem. Kräver inte några konstnärliga ådror men blir ändå väldigt snyggt slutresultat. Jag tror att jag måste köpa eget glaslack nu. Blev så fint med den frostade känslan på glaset. Det var synd att jag inte hann ta kort på barnens glas, de hade så häftiga idéer allihopa och ingen vas var den andra lik.

Så har nästan sex veckor gått och jag har hållt både i sagoscharader och i spökhistorieberättande. Det gick bra med båda och deltagarna på spökhistoriestunden verkade drabbas av en alldeles lagom skräckblandad förtjusning, med hjälp av spökvandring i mörka magasinet och kanelbullar att mumsa på under läsandet.

Nu är det bara några dagar kvar på sommarvikariatet som ju inte har varat så länge men jag tycker ändå att jag har lärt mig massor. Har lärt mig om att hålla aktiviteter med barn och att vara mer bestämd och kunna säga ifrån, sen har jag ju lärt mig åtminstone hur cirkulationen fungerar i BOOK-IT. Nu måste jag bara skynda mig att hinna "uppleva"/läsa allt jag lånat så jag kan lämna tillbaka innan jag slutar.

Det känns minst sagt läskigt att bli arbetslös igen. Ganska ofta undrar jag ju när livet ska kunna börja på riktigt. När ska jag äntligen få det där fasta drömjobbet?