Tog tåget hem till Borlänge idag för att träffa några av mina barndommsvänner och fick lite dötid innan i skulle träffas. Eftersom det var kallt ute så gick jag för att kika om biblioteket var öppet och mycket riktigt. Så nu sitter jag här med min laptop och lånar både ström och internet och mår som en prins i väntan på att mina vänner ska dyka upp. Är det inte underbart ändå att det finns sådana ställen där man bara kan komma in och vara? Som ett vardagsrumm öppet för alla.

Sitter med solen i ryggen och ett enormt fönster bakom mig. Tänk att det är så stort här ändå inte konstigt att man blev förtrollad när man var här första gången som barn. Ljust, stora fönster luft och massa luckor i hyllorna. Varje bokuppsättares dröm? Motstår ändå frestelsen att fylla ett tomt gapande skyltställ. Det är så annorlunda mot lilla trånga Heby där inte mycket ljus kommer in genom de smala källarfönstren och där varje bok får kämpa om sin plats i hyllan, men det är tyst här, inga spontana diskussioner mellan främligar, inga barn som stojar och stimmar förundras över någon spännande upptäckt på denna våning. Förmodligen varken bättre eller sämre, bara annorlunda.

Undra hur mitt nästa ställe blir...

fick jag idag. Det verkar som att det kommer att bli jag och min trognaste biblioteksvapendragare som får hjälpa till med ruljangsen på Stadsbiblioteket i Mariestad i sommar. Kul att vi får jobba tillsammas nu.

I Töreboda har jag börjat känna mig mer hemma nu och är inte längre så kvar i tankar och funderingar när jag kommer hem. Det måste vara ett bra tecken på att jag blivit säkrare på mina sysslor.

På högskolebiblioteket är det dags för att ha möte om bibliotekets vision och sedan ska jag få jobba lite med paralellpublicering i DiVA. Fyra pass kvar i disken bara och sen är det slut på vikariatet vilket är sorgligt men sant.

Arbetslös är ett sånt tråkigt ord. Vi vänder på det. Från och med nästa måndag blir jag disponibel till 80% för det bibliotek (eller kanske någon annan) som behöver mig helt enkelt. 

Efter att ha varit totalt uppslukad av de nya jobben tänkte jag försöka ta mig lite tid att skriva här. Att börja jobba har varit både som jag förväntat mig men också mycket mer enformigt än vad jag till en början trott. Att sitta informationsdisken och möta alla personer som kommer in och behöver hjälp med frågor eller annat är bland det roligaste att göra på jobbet. Även om det blir rörigt ibland och det känns som att man försöker göra för många saker på samma gång så känner man sig så glad när man kommer in bakom kulisserna och kan sätta sig ned pusta ut och känna sig nöjd över vad man åstadkommit.

Det som är lite tråkigt med att vara vikarie är dock har jag upptäckt att man liksom aldrig hinner komma in i arbetet så pass så att man får egna arbetsuppgifter och områden där man får ta större ansvar när det gäller det "innre" arbetet. Detta är ju förstås helt logiskt med tanke på att jag (troligtvis) kommer att försvinna igen från arbetsplatsen. Men ändå, på något vis så längtar jag efter att få vara kreativ, bestämma själv och att kunna se tillbaka på och utvärdera mitt eget arbete. Att känna att jag får experimentera och prova mig fram på mina egna villkor, tror jag kommer vara viktigt för vart jag tillslut kommer vilja arbeta kvar.

Det är nog så också att jag som vikarie inte vågar sticka ut i rädsla för att jag ska göra bort mig inför potentiella arbetsgivare. En dum tanke eftersom jag istället förvandlats till den gråa lilla mus som jag svurit så dyr och heligt att aldrig bli. Det känns lite som att det är där jag har hamnat nu och jag börjar inse att jag har lärt mig en massa, (och fortfarande lär mig mer varje dag) men att jag nu har blivit lite för bekväm i det jag kan och att inte behöva ge det där lilla extra som faktiskt skulle gå att klämma fram. Denna tråkiga upptäckt får helt enkelt bli en sporre till skärpning. Lite mer, lite bättre och lite extra hädanefter alltså. Inget är så sporrande som ett nederlag, vad annars kan bättre fylla på med den kämpaglöd som behövs för att komma vidare och inte bara stå kvar på samma ställe och stampa? Eller hur känner ni andra som har vikarierat? är det inte lätt att man bara fortsätter på i företrädarnas gamla rutiner för att det är vad som förväntas av en?      

Idag har allting varit upp och ned känns det som. Igår upptäckte jag att en bokhylla gått sönder så att alla hyllplanen hade ramlat ned. Så imorse tänkte jag ta en sväng förbi den och liksom bekräfta hur illa det egentligen var. Det slutade med att vi var tre ivriga bibliotekarier som engagerade oss i att flytta alla böcker och riva ur trasiga hyllplan. Efter lucnch blev det rivning, borttransport och lagning den bokhylla som blev klar. Varierande arbetsuppgifter, tur att jag är snickardotter.

Sen var det underhåll av datorsystemen på skolan vilket ledde till att det blev mycket krångligare att utföra mina sysslor för jag kunde inte komma åt databasen med uppgifter på studenter och program m.m Då var det bara att försöka hitta på annat. Att vara bibliotekarie är på något sätt att villigt låta sig kastas mellan multitasking, autopilotarbete och oväntade specialuppdrag. Jag gillar det skarpt!

Tänkte bara ge en kortare uppdatering av vad som är på gång. Igår var jag till bibliotket i grannstaden och hälsade på igen. För att presentera mig för chefen där. Det var trevligt att se hur det såg ut där och att prata lite. Kändes inte lika nervöst när det inte var någon formell anställningsintervju utan bara ett besök. Det hela slutade i alla fall med att jag fick veta att semestrarna ska planeras nu i Februari Mars och att jag kanske skulle kunna komma i fråga för ett sommarvikariat, med lite tur. Jag fick också tips om en annan grannkommun där det kanske behövs lite extra förstärkning så det låter ju ändå ganska förhoppningsfullt inför framtiden. Jag skickade iväg ett mejl nyss så vi får se var det leder.

På något vis känns april som väldigt långt bort så här i den snöiga vintern. Men det gäller väl att vara beredd inför framtiden redan nu. För övrigt jobbar jag på på högskolebiblioteket och det dyker upp nya saker hela tiden. Det är så mycket jag får lära mig genom att jobba där. Jag hoppas bara att mina kollegor tycker att det är kul och inte jobbigt när jag kommer och frågar och frågar om allt. Men hade de inte tyckt om att svara på frågor så hade de så klart inte jobbat där, så jag frågar ännu mer och försöker lära mig allt jag kan. 

Något annat roligt som hände idag var att jag fick tillbaka min Portfolio i kursen Läs- och skrivutveckling idag. Den var godkänd, så nu är jag helt klar med mina studier. Det känns riktigt bra. Nu är det bara att invänta att poängen blir inrapporterad och sedan kommer jag hämta ut betyget på momangen för att skicka in min ansökan om Magisterexamen till Borås. Det känns lite för bra för att vara sant än så jag vågar inte fira förrens jag har intyget i min hand. Men det är ett steg på vägen. Dessutom känns det bra att jag klarade av kursen trots att de ringde och varnade mig för att jag blivit antagen på felaktiga grunder då jag inte hade någon tidigare pedagogisk utbildning. Fick VG i två kurser av tre så de borde ju i alla fall inte ångrat att de tog in mig. Där fick jag min revanch!  

Idag var jag till biblioteket och pratade lite med chefen. Jag fick veta lite mer vad det är jag ska göra de närmsta dagarna, nämligen sitta i informationsdisken och kvalitetskontrollera Diva databasen. Kul att få börja och lära sig mer och det känns bra att jag inte förväntas arbeta ensam på direkten. Visst har jag redan suttit i infodisken på kvällarna, men kanske kommer det just därför att bli svårt att ändra rutiner där. Det är nog mycket mer att göra där än vad jag har gjort på kvällarna. Lite risk då att man missar något som jag inte vet borde göras, men jag får i alla fall möjlighet att lyssna noga till mina läromästare för en liten tid.

De närmaste dagarna har nubörjat ta form i mitt huvud, med flextider, introduktion, fikaraster och lunch. Självklart ska uppsatsmaskotarna Greta och PartyGreta få följa med imorgon och utforska min arbetsplats. De kommer att få en kunglig utsikt från mitt skrivbord. :) Nu är det bara att invänta morgondagen med spänning. Under tiden får jag roa mig med att träna och gå på infomöte på arbetsförmedlingen i förebyggande syfte...  

Den här veckan har jag min sista lediga vecka innan skolstarten så jag passar på att hälsa på hmma i Dalarna. Var faktiskt in på biblioteket i Borlänge och kikade om det hade hänt något sedan sist. Då tänkte jag att jag borde gå dit och presentera mig och tala om att jag söker jobb tills nästa år. Det vore ju trevligt tänkte jag att arbeta där hela bibliotekriedrömmen tog form för min del.

Sen hörde jag bibliotekschefen på Dalaradion idag. Hon blev intervjuad därför att besparingar i komunen hade tvingat biblioteket att göra nedskärningar i Öppettiderna. Så då är det väl inte läge att gå dit ändå. Tråkigt att biblioteken ska drabbas av komunernas dåliga ekonomi, men det är väl klart att biblioteket kanske ses mer som lyx i jämförelse med andra komunala institutioner. Men är det verkligen så? Utan bibliotek skulle invånarna gå miste om en hel del viktiga funktioner. Som bibliotekschefen själv sa så är ju faktiskt biblioteket den enda platsen där man kan träffas och umgås utan att det behöver kosta pengar.

Idag fick jag äntligen tid att kolla in det nya RFID-systemet på stadsbiblioteket i Skövde. För några veckor sedan var biblioteket med i de regionala nyheterna för att de var bland de första biblioteken i regionen att införa RFID. Jag blev så klart nyfiken på hur det fungerade och gick dit för att kika lite. Istället för den vanliga streckkoden på baksidan sitter på innerpärmen en klisterlapp med metalltrådar i, lite som chippet påbankkorten fast större och plattare. Chippet läses sedan av direkt genom pärmen när man lägger den på en platta. Praktiskt att slippa utnötta streckkoder och dolda baksidetexter. Vad jag förstår skall det också vara lättare att förebygga stöld av böcker eftersom dessa taggar sätter igång larmet även om det ligger något emellan boken och chippet t.ex i en väska. På internetsidan där jag kikat verkar det också som att man skall kunna upptäcka böcker som står i fel hylla eller fel ordning när man ställer upp böcker.

Det vore inte en dumm idé för högskolebiblioteket tycker jag där kursböckerna ofta är stulna eller i alla fall spårlöst försvunna när studenterna kommer och frågar mig om hjälp. Däremot är jag säker på att det är dyrt att byta system och frågan är om skillnaden är så stor egentilgen? Det var kul i alla fall att få inviga utlåningsautomaten. Det var Alexander McCall Smiths The miracle at Speedy Motors och Photoshop CS bibeln av Deke McLelland som fick den stora äran för min del.