Igår ringde det från Högskolebiblioteket i Skövde. De behövde en vikarie i två månader framöver. Så jag lovade ganska snabbt att jag skulle ställa upp på ett vikariat. Blev så glad över att ha någonting att göra istället för att sitta hemma och uggla, och det var ganska svårt att dölja till och med på telefon.

Jag ska alltså bli introducerad på måndag, ha löneförhandling (underliga tanke, vad är man värd egentligen?) och få se vad det är jag ska göra.

Jag skulle tydligen få sitta mycket i informationsdisken och sedan arbeta med att kontrollera katalogposter i skolans uppsatsdatabas. Hoppas att det går bra. Har bara varit glad än så länge, men nu börjar jag bli lite pirrig med. Första dagen på jobbet (som bibliotekarie). Spännande! Två månaders vik borde väl ändå räknas som en viss erfarenhet om jag ska söka andra jobb sen. Men det känns ganska lugnt och skönt ändå att få börja jobba på gamla extrajobbet. Lite koll har jag nog ändå. Lovar att jag ska raportera vidare om hur den första veckan på arbetet artar sig. 

Jag passade på att ringa till ett bibliotek idag och höra mig för lite om jobb. Det visade sig att de faktiskt hade sökt efter en vikarie bara en vecka tidigare. Tänk om jag hade varit lite snabbare! Då kanske jag hade haft chansen. Det är rena tillfälligheter om man får jobb eller inte.

Ändå känns det ganska jobbigt att vara arbetslös, det känns som att man inte är värd någonting när man inte kan få något jobb. Kanske att man skulle behöva prova detdär med jobbcoach? Kanske skulle gå bättre om man hade någon som peppade en lite. Än så länge är det väl ok men jag kan tanka mig att det måste vara hemskt för dem som har varit arbetslösa en längre tid. Vad onyttig man måste känna sig. Men jag får vända på det och se arbetssökandet som en nyttig träning i att kunna ta ett nej. Mitt liv och allt jag företagit mig har nästan gått som på räls ända tills nu så det är säkert stärkande med lite motgångar. Samtidigt är jag aningens arg över att jag har behörigheten men tydligen inte den kompetens som krävs. Varför fick man inte ha praktik under fyra års utbildning och varför fick vi inte lära oss bibliotekssystemen på skolan? För det är vad som efterfrågas när man söker jobb. Har du någon tidigare erfarenhet? Vilket system har arbetat med?

Men jag är ändå mer uppåt idag än på länge, för hon jag pratade med var så himmla trevlig. Hon bad mig att komma in ändå och hälsa på och presentera mig. Det verkade som att det kanske skulle gå att få sommarjobb där också så det är ju alltid något. Även om det är långt till sommaren...

Igår fick jag erbjudande om att vara vikarie för klassen som jag gjorde min praktik i och jag har ju inte fått några andra erbjudanden ännu så jag tackade ja.

Fick gå upp tidigt i morse för en gångs skull och ta bussen ut till skolan. Det var kul att träffa barnen igen och det kändes roligt att de var glada att se mig. Var dock lite nervös för hur det skulle gå. Jag blir alltid rädd att det ska hända något farligt, men det gjorde det ju såklart inte.

Det var första gången jag hade en klass själv och det var dessutom första gången jag skulle hålla genomgång i matte. Jag har ju bara läst om svenskundervisning, kan ju plus och minus upp till tio, men vet inte hur man förklarar det på bästa sätt. Verkade som att de hängde med i alla fall, så det får jag väl vara nöjd över. Det svåraste är ändå att få alla barn att sitta stilla, tysta och lyssna eller arbeta. De testar och testar gränser hela tiden och jag måste verkligen bli bättre på att säga ifrån så att de lyssnar. Känns som min auktoritet var lika med noll under dagen, men på något vänster så gick det ändå ganska bra.

Nu sitter jag här med min kopp te och njuter av tystnaden och känner mig nöjd över mitt yrkesval. För om det var någon stund under denna dag som jag tyckte särkillt mycket om så var det att läsa för barnen under fruktstunden och fnissa tillsammans med dem över de lustiga rimen och ramsorna. Tror det skulle vara riktigt roligt att arbeta som barn & ungdomsbibliotekarie. Att få väcka den där spänningen, magin och glädjen i den trygga lästillvaron måste väl ändå vara den bästa arbetsuppgiften i hela världen?

Jag hoppas på att det dyker upp något sådant jobb snart.

Imorse fick jag det samtal jag väntat mig, men egentligen inte ville ha. Jag fick inte jobbet på Högskolan. Jag hörde direkt på rösten att det inte var ett glatt besked som skulle överlämnas. Det kan inte ha varit så lätt och det jag tänkte mest på under samtalet var att jag inte hade velat att det vore ombytta roller. Då tyckte jag nog mer synd om chefen än om mig. Klart att jag tyckte att det var tråkigt att jag inte fick det, men det hade gått till någon som hade mer erfarenhet både av undervisning och vetenskaplig kommunikation så det känns ändå rättvist. 

Nu känns det i alla fall skönt att veta, för jag har gått som på nålar hela dagen igår och sovit dåligt inatt. Skönt att inte få reda på det innan jag skulle jobba imorgon kväll, hinner hämta mig lite nu. Ska krama katterna och lyssna på musik jag gillar. Dags att peppa om. Nu är det bara att tänka över vad det är jag egentligen vill igen. Var vill jag jobba och med vad? Nu är en blivande superbibliotekarie ute på arbetsmarknaden igen och tillgänglig för fri budgivnig.

Igår var jag på arbetsförmedlingen och skrev in mig som officiellt arbetslös, men oj vad jobbigt det kändes innan jag skulle gå dit. Man har ju hört så mycket tråkigt och att det bara är krångel med dem så jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Så farligt var det ju faktiskt inte. Jag kom förvisso in och var totalförvirrad för jag förstod inte vem jag skulle prata med eller vart alla andra fått sina kölappar ifrån. Sen frågade jag en man efter kanske fem minuters diskret virrande i lokalen och det visade sig att man måste prata med kvinnan i info disken för att få sin kölapp. Jag trodde att det var henne de andra väntade på och ville ju inte tränga mig fram. Jag fick min lapp i alla fall och fick sitta ner och vänta ett bra tag innan det blev min tur.

Jag fick prata med en man, berätta lite om min utblidning och visa betyg och intyg från skolor och jobb. Sen skriv han ut tre jobb från platsbanken som han tyckte att jag kunde söka. Dem hade jag ju redan sett så det var ju inte till så stor hjälp kanske, jag tror inte att jag kan bli chef direkt, men den mannen hyste tydligen lite väl stor tilltro till mina ekonomiska och personalansvarighetskunskaper. Tror inte att det är läge för det riktigt än även om det kanske vore kul att testa när jag jobbat ett tag och har lite mer kött på benen.

Jag blev i alla fall hemskickad med en handlingsplan med datum att raportera utvecklingen till dem och en inbudan till en ungdomsträff. Jag fick en massa andra papper och foldrar också som jag tänkte ta i tu med under dagen. Först tänkte jag dock njuta lite av att vara arbetslös och bestämma över min egen tid. Tänkte ta en promenad till Gengåvans seconhand. Det är alltid mysigt att titta lite även om man inte ska köpa något.   

   Nu har jag varit min allra sista dag i skolan (på ett tag i alla fall). Idag hade jag min sista redovisning och lämnat in min allra sista uppgift, min portfolio i läs- och skrivinlärningskursen. Jag vill bara understryka att jag denna gång lämnat in en pärm och att jag banne mig har pysslat med att dekorera den också. Mina pysselådror får mindervädeskomplex på lärarutbildningen, för om det är några som kan pyssla så är det dem. Så här såg den ut i alla fall och nu står den i en hylla på lärarnas kontor och väntar på rättning.

Så nu är jag färdig med studerandet för tillfället. Vill passa på att tacka alla som har grattulerat mig också. Blev jätte glad över kortet som låg innanför dörren när jag kom hem. Lite tråkigt att inte ha någon att fira med nu när min pojkvän är i Lund och avslutar det sista i sina studier. Vi får fira dubbelt att vi är klara båda två när han kommer hem. Sen är det ju det här faktumet att jag är officiellt arbetslös numera. Det käns faktiskt ganska knäckande att inte ha något att göra. Men jag får väl försöka njuta och hitta på något annat projekt så länge. Jag har egentligen en lång lista på saker jag vill göra så jag får börja med att pricka av alla punkter på den.

• Dagens erfarenhet: det känns både vemodigt, tomt men ändå spännande att vara arbetslös. 

Igår var jag på intervju för den lediga tjänsten där jag jobbar extra. Gissa om jag var nervös när jag gick dit. Drömde om intervjun natten innan. Drömde att jag fick en massa frågor som jag inte kunde svara på, att jag bara satt tyst och tänkte på vad jag skulle säga. Det enda som dök upp i mitt huvud var hur man ska lära barn i skolan att läsa och skriva. Det var det enda som fanns i mitt huvud just då eftersom jag var mitt uppe i det sista av min portfolio på lärarutbildningen.

Men tillbaka till verkligheten. När jag väl kom till rummet där vi skulle vara, fick hälsa på alla sätta mig ner och börja intervjun så gick faktiskt nervositeten över. Tror att det känndes bättre på grund av att jag kände tre av de fyra som var med och kunde skojja lite med dem. Det lättar alltid upp stämningen. Sen kändes det skönt att de stälde många olika frågor och inte bara förväntade sig att man skulle hålla monolog som på den förra intervjun. Klart att det varen hel del kluriga frågor som jag fick tänka på ett bra tag, och sen var det andra som jag kände mig väl förberedd på men det var i alla fall roliga frågor och jag tyckte till och med att det var kul att sitta där så det är ju bra.

Några frågor som jag fick var:

• Vad brukar du göra när du får en idé?
• Har du någon gång varit med om samarbetssvårigheter och vad gjorde du för att lösa det?
• Vad tycker du om biblioteket och sociala medier?
• Vad vet du om vetenskaplig kommunikation och Open Access? (Tack för infon Thomas)

Summa summarium. Det känndes bra även om man alltid kommer på i efterhand vad man skulle ha svarat mer på frågorna. Det känns ändå som att jag kunde göra mig rättvisa, så nu är det bara att vänta och se. Det var fyra stycken till som de skulle intervjua, så må de välja den bäst lämpade!  (man kan ju hoppas att det är jag, men vem vet vilka ess mina konkurenter har i sina rockärmar?)

Har börjat fundera en del över hur jag skulle villja att mit framtida arbete kommer att se ut. Efter många timmars förvirrade tankar och funderningar så har jag kommit en liten bit på vägen i alla fall. Jag vet vad det är jag vill ha, bara inte var och i villken form.

Det som jag tror är allra viktigast för mig i ett jobb är om jag känner att jag kan utvecklas på något sätt. Att jag känner att jag kan lära mig mer och bli ändå lite bättre. Det är viktigt för mig att jag kan hjälpa människor och att jag får känna mig behövd och uppskattad för det arbete jag utför. För att jag ska trivas och göra extra bra ifrån mig behöver jag arbetskamrater som jag trivs med och som jag kan föra utvecklade samtal med och få tips och idéer från. Jag känner mig extra nöjd när jag lyckas skapa denhär aha-upplevelsen hos besökare. När man ser att man lyckats hjälpa en förvirrad utbytesstudent att förstå systemet växer man lite inombords. Att kunna få respons på det man gör om det så är digitala användarguider, infokompetenslektioner, eller referenssamtal är viktigt för mig.

Däremot vet jag inte längre vilken sorts bibliotekarie jag vill vara folk-, skol, eller forskningsbibliotek spelar inte längre sån stor roll. gränserna börjar suddas ut och jag börjar inse att det är stämningen på arbetsplatsen som är det viktiga och sen vill jag ju så klar slippa flytta till en enslig stad där jag inte har någon anknytning eller dåliga möjligheter att lära känna nya intressanta människor. Att tvingas flytta bara för ett vikariat med noll chans till vidare anställning känn tyvärr inte så lockande, men vi får väl se vad framtiden har att erbjuda. Ny intervju på torsdag och då ska jag vara bättre förberedd. Önska mig lycka till!