Har en känsla av att det kommer att bli en lugn dag på jobbet. Vid lunch ska jag upp till Östervåla (där skolan precis har startat ett läsprojekt) och assistera med utlån efter ett bokprat som en annan bibliotekarie ska hålla i. Ska bli kul att faktiskt få lyssna själv, kanske får jag några nya idéer och visdomar att ta med mig.

Sen tillbaka till kontoret igen och visst finns det alltid massor att göra men det känns ändå skönt att få lite andrum från inbokade klasstimmar. Kanske kan jag till och med sätta mig ned och ta tag i bibliotekskunskapslektionerna för femorna. Jag måste verkligen planera dem nu. En timme/halvklass tycker jag låter som rimlig tid att stjäla från skolarbetet, men dilemmat är vad som är viktigast att lära dem. Hyllsystemet, söka i katalogen, hitta i biblioteket, söka på internet, hitta på webbsidan eller källkritik?  Allt är viktigt och jag kan inte sluta vela! Ni som också arbetar med F-9 vad lär ni era elever?  

Efter att ha varit totalt uppslukad av de nya jobben tänkte jag försöka ta mig lite tid att skriva här. Att börja jobba har varit både som jag förväntat mig men också mycket mer enformigt än vad jag till en början trott. Att sitta informationsdisken och möta alla personer som kommer in och behöver hjälp med frågor eller annat är bland det roligaste att göra på jobbet. Även om det blir rörigt ibland och det känns som att man försöker göra för många saker på samma gång så känner man sig så glad när man kommer in bakom kulisserna och kan sätta sig ned pusta ut och känna sig nöjd över vad man åstadkommit.

Det som är lite tråkigt med att vara vikarie är dock har jag upptäckt att man liksom aldrig hinner komma in i arbetet så pass så att man får egna arbetsuppgifter och områden där man får ta större ansvar när det gäller det "innre" arbetet. Detta är ju förstås helt logiskt med tanke på att jag (troligtvis) kommer att försvinna igen från arbetsplatsen. Men ändå, på något vis så längtar jag efter att få vara kreativ, bestämma själv och att kunna se tillbaka på och utvärdera mitt eget arbete. Att känna att jag får experimentera och prova mig fram på mina egna villkor, tror jag kommer vara viktigt för vart jag tillslut kommer vilja arbeta kvar.

Det är nog så också att jag som vikarie inte vågar sticka ut i rädsla för att jag ska göra bort mig inför potentiella arbetsgivare. En dum tanke eftersom jag istället förvandlats till den gråa lilla mus som jag svurit så dyr och heligt att aldrig bli. Det känns lite som att det är där jag har hamnat nu och jag börjar inse att jag har lärt mig en massa, (och fortfarande lär mig mer varje dag) men att jag nu har blivit lite för bekväm i det jag kan och att inte behöva ge det där lilla extra som faktiskt skulle gå att klämma fram. Denna tråkiga upptäckt får helt enkelt bli en sporre till skärpning. Lite mer, lite bättre och lite extra hädanefter alltså. Inget är så sporrande som ett nederlag, vad annars kan bättre fylla på med den kämpaglöd som behövs för att komma vidare och inte bara stå kvar på samma ställe och stampa? Eller hur känner ni andra som har vikarierat? är det inte lätt att man bara fortsätter på i företrädarnas gamla rutiner för att det är vad som förväntas av en?      

Nu är det mer än ett år sedan jag och Petronella Johansson blev klara med vår uppsats om bibliotekariers uppfattningar av bookcrossing. För er som inte är insatta är bookcrossing en sorts skattjakt med böcker som organiseras via internet (www.bookcrossing.se). Man släpper sina böcker fria för att de ska fångas tillfälligt och läsas, innan de skickas vidare igen på en publik plats. Jag tycker att det är en ganska fin tanke och brukar skicka iväg några böcker då och då. Har man inget bibliotek att sprida läsglädje ifrån får man göra det i vardagen.

Åkte tåg hem till mina föräldrar i Dalarna nu i veckan och passade på att lägga två böcker vid ett bord. Det roliga var att en tjej nappade direkt på "damernas detektivbyrå" och läste hela vägen på tåget. Så idag hade jag fått en kommentar på sidan. Man blir alltid lika glad när det händer.

Denna gången var det extra kul eftersom hon blivit inspirerad att skriva ett examensarbete om kvinnliga entreprenörer i Botswana och dessutom upptäckt roiboste tack vare boken. Läs kommentaren på: http://www.bookcrossing.com/journal/7423075. Det är ju inte alltid man får några svar. Nu väntar jag bara på att få veta vad som har hänt med "pojken som kallades det". Visst måste ni hålla med om att det är spännande? 

När jag läste en marknadsföringskurs för bibliotek i Borås läste jag en del litteratur som handlade om läsfrämjande och olika projekt för att locka användare till biblioteket och till läsning. Det var speciellt en idé från boken Läsprojekt inspirationsbok  för förskola, skola och bibliotek (utgiven av BTJ)  som jag fastnade för. Denna idén gick ut på att låta en grupp barn övernatta i biblioteket. Jag tycker att det låter som ett perfekt projekt för ett skolbibliotek eller kanske folkbibliotek på sportlovet. Jag tror att många barn skulle tycka att det vore spännande att ta med sovsäck och liggunderlag för att sova i bibblan.  

Det skulle kunna vara spöktema för de äldre eller kanske upptäcktsresande/äventyr och böcker på det temat skulle kunna läsas högt så länge någon orkade lyssna. Några olika alternativ skulle finnas t.ex film, musik, drama eller högläsning. I drama gruppen kanske man kunde 'spela' en bok tillsammans med en dramapedagog. Filmen kunde vara samma som boken som den andra gruppen läser så att alla får ta del av något gemensamt fast i olika form. Kanske skulle man kunna servera någon mat som har anknytning till det valda temat. Kanske korvfingrar till spöktemat eller annorlunda frukter till upptäcktsresarna.

Det är sådant här jag går omkring och tänker på när jag egentligen borde ägna mig åt databassystemstentan om en vecka. Men det här är ju mycket roligare. Det fanns så många roliga förslag på vad man kan göra för att främja läsning. Dela gärna med dig om du har några egna roliga idéer!