I förrgår fick jag en inbjudan, från en bibliotekarie som ska hålla föreläsning för oss i kursen i barn- och ungdomslitteratur i nästa vecka, att delta i författardagen som skulle hållas på Skövde kulturkus. Det var ganska snabbt påkommet och anmälningen var samma dag men sådana erbjudanden kan man ju inte tacka nej till även om man får gå dit själv och se lite vilsen och utanför ut. Det var spännande bara att få en liten inblick i bibliotekariernas vardag, man känner sig lite som en autografjägare som lyckats smita in backstage. Nej men skämt å sido det har varit en väldigt spännande dag.

Speciellt gillade jag att lyssna på Anna Mattson (poet & prosaist) som berättade om hur hun varit i Kambodja och drivit olika projekt för att öka tillgången till litteraturen som jag förstod det främst för barnen i landet. Hon visade bilder från mågra olika platser där barnen kunde få möjlighet att titta i böcker och få historier lästa för sig. Det är alltid lättare att leva sig in i det föreläsaren berättar när man får se fotografier. En blid som särkilt fastnade i mitt minne var bilden av en skolklass där barnen satt tätt vid långa träbord och utanför fönstret ser man hur en liten flicka som inte fick komma in försökte hänga med i undervisningen. Anna Mattson förklarade att skolan officiellt sett var gratis men att föräldrarna var tvunga att betala en del pengar under bordet till lärarna för att barnen inte skulle bli ignorerade i skolan. Håller du inte med om att det  är hemskt? Bilden av den flickan vars föräldrar tydligen inte kunnat betala kommer i alla fall jag att ha på näthinnan för en tid framöver. Föreläsaren berättade om hur de översatt en rad böcker till Khmer för att sprida dem på skolor, bibliotek och dyrligt, men hur det var ytterst ovanligt att privatpersoner hade råd att köpa egna böcker. Anna hade arbetat med att översätta och presentera Pippi långstrump i Kambodja vilket verkade vara mycket uppskattat av barnen som enligt hennes berättelse alla skrattade högt när de fick se en blid på hur Pippi som var så stark kunde bära poliserna Kling och Klang över huvudet på varsin hand. Helt underbart att få vara med om och främja läsning där det verkligen finns ett stort behov och intresse. Jag hade gärna sprungit fram och frågat om jag fick följa med, men lyckades tygla mig.

Mikael Thörmqvist författare, fotbollstränare och journalist berättade om sin bokserie bollkänslan, som handlar om ett Emma, de andra tjejerna i hennes fotbollslag men också om vardagslivet i skolan och med familjen. Äntilgen böcker om tjejer som spelar fotboll! Föreläsaren visade upp två mycket talande bilder där mängdskillnaden av kill- och tjejböcker visade sig vara markant trots att fotboll faktiskt är den största sporten bland flickor. Jag tror verkligen att det behövs fler böcker om tjejfotboll och trots att jag alldrig varit någon fotbollstjej och rädd för allt vad bollar heter så blev jag väldigt nyfiken på att läsa böckerna bara för att se vad de handlar om.

Andra föreläsare under dagen var Anita Steiner konstnär och författare som bland annat illustrerat och skrivit böcker om ostindienfararen, Jacop seglar till Kina och Minnen från utgrävningen 1986-1993 av ostindien fararen Götheborg. Lisa Lindén genusvetare som berättade om sin debutbok om feminism för ungdommar, Lena Arro, som bland annat skriver skräck och spökhistorier med historisk utgångspunkt för barn, berättade om sina böcker och fascinationen för det okända som till exemepel vad som döljer sig i avloppet och under dasset. Bengt Arne Runnerström, författare och illustratör, berättade om många av sina projekt både avslutade och påbörjade. Det var många titlar som presenterades och de hade ett vitt spektra från möten med urbefolkningen i colombia till båtkappsegling och den enligt honom mycket dumdristiga och korkade bestigandet av Mount Everest.

Min lista över böcker som jag skulle vilja läsa har ökat ett antal rader efter denna dag. Det var väldigt kul att få vara med vid föreläsningarna och vem vet om några år kanske man får stå där själv och dela med sig av något fantastiskt som man åstadkommit. Hur vore inte det? Missförstå mig rätt men det man åstadkommer i skolan är ju bara för min egen skull och inget som någon annan skulle intressera sig för att läsa. Lärarna stönar mest över att de har så mycket att gå igenom och verkar inte upskatta att få ta del av våra tankar, vilket i mångt och mycket är förståeligt eftersom vi faktiskt skriver för att besvara de frågor som de redan har kunskap om och tror sig veta svaret på. Sidospår, men ändå det är därför det är så inspirerande att få se och lyssna på dessa människor som faktiskt har presterat något och som faktiskt gör en skillnad här i världen. Underbart!      

För jag var där och det var en av de roligaste kvällarna i Borås. Några av lärarna från BHS förärade festföreningens 20årsjubilée med ett framträdande. Tänk att få se Magnus Torstensson i egen hög person framföra "Staten och kapitalet"!  

Titta och förundras! Katastroforkestern rockade verkligen den kvällen! :D