Denna gång blev det bottennapp. Fick brevet idag om att tjänsten tillsats med någon annan. Var väntat, men ändå. Man hoppas ju.

När jag var på stadsbiblioteket idag för att leta böcket till ett fiktivt tema utifrån böcker och läsning för elever i årskurs 1-3 så hittade jag denna lilla pärla. Det är en bok som jag själv lånade någon av de första gångerna när jag var på den lilla biblioteksfililalen i Domnarvet i Borlänge. Det var på den tiden när biblioteket fortfarande låg i hörenet av domnarvets centrum och inte i skolan där den ligger nu. Berättar det bara för att ni som mins detta ska förstå hur länge sedan det var. Jag måste ha varit kring 5-6år. Jag har tänkt på den här boken ibland och att det skulle vara kul att leta upp den, men jag har varken vetat titeln eller författaren så projektet har liksom legat i vila för en tid. Men så idag så låg den bara där! Boken som jag tyckte hade allt!  

   BARNEN I DJUNGELN av: Leif Krantz och Ulf Löfgren.

Som barn så hade jag ganska livlig fantasi vilket barnen i boken också hade, de målade fram en tiger som blev levande och sedan gav de sig ut i den indiska djungeln jagade av tigern som de målat. Då ritar de en elefant att rida på och en av flickorna kröns till prinsessa av Bortre Indien. Men då plötsligt dyker det upp en massa  hemska infödings-Kalamanger som det dumma trollet Ture målar allt fler och fler. Hur ska det gå för barnen? Det tänker i alla fall inte jag berätta för det tycker jag att du ska få läsa aldeles själv!

Jag kommer ihåg att själva idén om att kunna rita egna äventyrsvärldar och sedan gå in i dem resulterade i många metrar av ritrulle-världar under min barndom. Spännande ändå vilka avtryck en bok kan göra i ens minne. Denna minns jag, men jag kommer inte ihåg vilka lektioner jag var på i förra veckan.

Idag fick jag ytterligare en intervjukallelse från Högskolebiblioteket. Det blir inte förrens efter jul men det käns kul att jag blev uppringd och fick tid idag. Förhoppningsvis ska det gå lite bättre den här gången nu när jag vet hur det går till lite mer och kan förbereda mig lite extra. Nu har jag julen på mig att tänka över vad jag ska svara och vad det är jag verkligen vill ha för typ av jobb.

Hade min första riktiga arbetsintervju idag. Den till biblioteksvaktsjobbet räknar jag inte riktigt för då kändes det som om det redan var bestämt då att jag skulle få jobbet.

Idag var jag alltså på intervju för en tjänst som barn- och ungdomsbibliotekarie. Det var nervöst såklart, men jobbet verkade vara väldigt varierande och fritt vilket jag ser som jätte possitivt. När man har varit i skolan i 23-7 år så har det inte varit så mycket av den varan (möjligtvis med undantag på falufrigymnasium där det var mer fritt lärande och egen planering). En glad nyhet om tjänsten var också att den hade utökats till att omfatta 100% istället för 50% som det stod i anonsen. Bibliotekarien som haft tjänsten tidigare hade arbetat hälften av tiden på ett skolbibliotek och nu hade skolan ångrat och tagit tillbaka sina idéer om att spara in på bibliotekarien under ett år. Ett bra beslut tycker jag.

Själva intervjun gick väl sådär faktiskt. Jag var väldigt nervös innan men sen gick det ok bara jag fick träffa dem jag skulle prata med. De berättade om biblioteket och tjänsten och bad mig sedan att berätta om mig själv. Vad svarar man på en sådan stor fråga? Vart börjar man? Jag kännde att jag nog inte riktigt gjorde mig själv rättvisa. Jag skulle såklart ha förberett bättre vad jag skulle ha svarat på en sådan fråga. Skulle ha pratat lite mer om mina egenskaper och inte bara om vad jag gjort i skolan. Svårt att veta dock vilka frågor man kommer få.

Dagens efterkloka tankar:

• Skulle ha hälsat direkt på personalen i disken istället trots att jag var tidig istället för att sätta mig i på barnavdelningen och försjunkit i Gittan och grå-vargarna.
• Titta på dem jag hälsar på istället för att fundera över vart de vill att jag ska sätta mig sen.
• Förbereda vad jag ska berätta om mig själv och inte bara prata om min utbildnig utan om mig som person och mer om vad jag gjort på tidigare arbeten.
• Prata lugnt och tänk efter om det behövs hellre än att prata alldeles för snabbt och dessutom rodna p.g.a det jobbiga i situationen.

Jag förstod av deras frågor att de nog upplevde mig som lite för ung och oerfaren vilket jag tycker är synd. Detta jobbet skulle vara en utmaning för mig, men jag tror att jag skulle klara det bra. Man måste ju börja någonstans och det är ju när man vågar kasta sig ut det trygga och välkända som man växer som mest som människa (det märkte jag ju under året som jag åkte iväg själv som au-pair till Frankrike). Jag är i alla fall en erfarenhet rikare och nu är det bara att invänta beskedet i nästa vecka. Jag håller så klart tummarna för att jag får komma på ytterligare ett möte. Spännande är det!

Så satt jag och skrev en ansökan för ytterligare ett jobb, när det damp ner brev från ett tidigare jobb jag sökt. Jag är härmed kallad till intervju nästa tisdag. Eftersom sambon är i Lund och brand-övar denna vecka så fans det ingen att berätta för. Katterna bara tittade konstigt på mig när jag skuttade runt i lägenheten. Så därför var jag bara tvungen att skriva det här istället. Att bli kallad är ju ett steg i rätt riktning, men vilket triangeldrama det blir nu? Detta jobbet som jag ska på intervju för är bara ett halvtidsjobb i en stad en bit bort och samtidigt väntar jag på besked från Högskolebiblioteket där tjänsten är 100% och tillsvidare. Sen finns det även det tredje jobbet som nog hamnar ett snäpp högre på listan än det jag nu är kallad till eftersom det är närmre och på 75%. Oj oj oj. Hur ska det gå i slutänden? 

Nu har jag sökt tjänsten på mitt bibliotek, jag söker förstås lite här och var i Skövde med omnejd, men jag hoppas så klart särskilt på att få träffa ovan avbildade varelse mer under kommande år. Så nu går jag omkring i väntan på besked. Jag är så nyfiken att få veta att jag skulle kunna krypa ur skinnet, men jag antar att jag får vänta ett tag till och se vad som händer. Kanske att jag ska våga mig på att fråga hur det går när jag ska jobba ikväll? Eller vore det att pressa på dem? Jag vill ju så gärna veta. Det är inte lätt att vara arbetssökande på sitt eget bibliotek.

Äntligen har jag kommit 15 hp närmare examen och det känns väldigt bra. Det blev inga backningar på grund av avsaknaden av ett kreativt omslag till inlämningsuppgiften. Högsta betyg i både digital bildbehandling och språkutveckling och kommunikation känns jätte bra. Nu är det "bara" en 15-poängs- och  en 7,5poängskurs kvar att göra inlämningar till i Januari sen är man examinerad och låt oss säga ute på arbetsmarknaden (snarare än arbetslös) och det ska bli så fruktansvärt spännade att få arbeta och sätta sig in i nya uppgifter och äntligen få praktisera det man drömt om och sätta alla ofullbordade planer i verket. Den 15 januari är det dags för skolavslut och senare besked om magisterexamen i Biblioteks och informationsvetenskap. Det är värt att bryta regeln kring smileysens frånvaro på min blogg. Hur ska jag annars uttrycka denna glädje? Det får bli en liten ändå så får ni tycka att jag är omogen (det bjuder jag på).