fick jag idag. Det verkar som att det kommer att bli jag och min trognaste biblioteksvapendragare som får hjälpa till med ruljangsen på Stadsbiblioteket i Mariestad i sommar. Kul att vi får jobba tillsammas nu.

I Töreboda har jag börjat känna mig mer hemma nu och är inte längre så kvar i tankar och funderingar när jag kommer hem. Det måste vara ett bra tecken på att jag blivit säkrare på mina sysslor.

På högskolebiblioteket är det dags för att ha möte om bibliotekets vision och sedan ska jag få jobba lite med paralellpublicering i DiVA. Fyra pass kvar i disken bara och sen är det slut på vikariatet vilket är sorgligt men sant.

Arbetslös är ett sånt tråkigt ord. Vi vänder på det. Från och med nästa måndag blir jag disponibel till 80% för det bibliotek (eller kanske någon annan) som behöver mig helt enkelt. 

Tänkte bara ge en kortare uppdatering av vad som är på gång. Igår var jag till bibliotket i grannstaden och hälsade på igen. För att presentera mig för chefen där. Det var trevligt att se hur det såg ut där och att prata lite. Kändes inte lika nervöst när det inte var någon formell anställningsintervju utan bara ett besök. Det hela slutade i alla fall med att jag fick veta att semestrarna ska planeras nu i Februari Mars och att jag kanske skulle kunna komma i fråga för ett sommarvikariat, med lite tur. Jag fick också tips om en annan grannkommun där det kanske behövs lite extra förstärkning så det låter ju ändå ganska förhoppningsfullt inför framtiden. Jag skickade iväg ett mejl nyss så vi får se var det leder.

På något vis känns april som väldigt långt bort så här i den snöiga vintern. Men det gäller väl att vara beredd inför framtiden redan nu. För övrigt jobbar jag på på högskolebiblioteket och det dyker upp nya saker hela tiden. Det är så mycket jag får lära mig genom att jobba där. Jag hoppas bara att mina kollegor tycker att det är kul och inte jobbigt när jag kommer och frågar och frågar om allt. Men hade de inte tyckt om att svara på frågor så hade de så klart inte jobbat där, så jag frågar ännu mer och försöker lära mig allt jag kan. 

Något annat roligt som hände idag var att jag fick tillbaka min Portfolio i kursen Läs- och skrivutveckling idag. Den var godkänd, så nu är jag helt klar med mina studier. Det känns riktigt bra. Nu är det bara att invänta att poängen blir inrapporterad och sedan kommer jag hämta ut betyget på momangen för att skicka in min ansökan om Magisterexamen till Borås. Det känns lite för bra för att vara sant än så jag vågar inte fira förrens jag har intyget i min hand. Men det är ett steg på vägen. Dessutom känns det bra att jag klarade av kursen trots att de ringde och varnade mig för att jag blivit antagen på felaktiga grunder då jag inte hade någon tidigare pedagogisk utbildning. Fick VG i två kurser av tre så de borde ju i alla fall inte ångrat att de tog in mig. Där fick jag min revanch!  

Var på infomöte på arbetsförmedlingen idag och konstaterade att det inte var speciellt givande. De andra var mycket yngre än mig och jag kände att det kanske inte gav mig så mycket att få information om att man kan jobba utomlands och söka utblidning till högskolan m.m Jag har redan varit där. Jag har varit Au-pair i ett år och jag har utblidat mig på högskolan. Att få se hur man navigerar runt på af:s hemsida är också något jag tror att de flesta under 25 kan klura ut på egen hand. Övriga delen av samtalet utgjordes mest av att handläggaren lekte leken gissa det svar jag tänker mig på den fråga jag precis ställde. Dagens lärdom är att det väldigt sällan går att förvänta sig att få svar när man ställer frågor till en hel grupp. Kändes inte direkt som att det var något possitivt möte.

Varför inte vända på steken och visa upp möjligheter och grattulera till en spännande framtid istället för att påpeka det neggativa med att vara arbetslös? Att veta vad andra ungdommar har gjort för fel och misstag var inte direkt vad jag kom dit för. Man får väl anta att de som har kommit dit är där för att de faktiskt vill ha ett arbete och att de är beredda att kämpa och göra sitt bästa för att få ett? Det man vill veta är ju vad som förväntas av en som arbetssökande. Måste man ta ett jobb bara för att man blivit erbjuden ett? Eller kan man låta bli om det känns helt fel eller innebär att man måste flytta långt ifrån familj och vänner? Vem ställer upp för mig om jag inte lyckas få ett jobb? Tjänar det någonting till att gå med i a-kassan nu? Vilken sorts hjälp och stöd har jag rätt till?

Det delades till exempel ut lappar om en ungdomsdag med olika dit olika företag skulle komma för att rekrytera och prata med folk. Det skulle också vara olika seminarier kring att arbeta utomlands m.m. Jag hade inte hunnit titta på inbjudan eftersom jag inte fått någon, men läst lite om det på hemsidan och konstaterat att det inte var för mig. Då blev vi utfrågade om vilka som tänkte komma och övriga som kanske inte hunnit bestämma sig ännu blev påhoppade med en vag antydan om ignorans och lathet. Sånt blir jag bara arg på. Förvisso blir jag då sporrad att visa att jag (fult ord) inte är någon lat och oengagerad "ungdom", men verkar det på samma sätt för alla? Jag har min utbildning och vet vad jag vill. Jag vill bli bibliotekarie och bland de företag som skulle vara där var det ganska tydligt att det inte fanns några sådana arbetsgivare. Kan hända att jag går på deras mötesdag för att delta i CV-seminariet men varför vara där om det inte ger något och man kan ängna tiden till att söka jobb istället?

Det här mötet kändes mer som ett läxförhör i högstadiet där läraren förvissade sig om att de lata eleverna gjort sin läxa och att de i annant fall fick skämmas ordentligt.