Direktlänk till inlägg 10 januari 2010
Har börjat fundera en del över hur jag skulle villja att mit framtida arbete kommer att se ut. Efter många timmars förvirrade tankar och funderningar så har jag kommit en liten bit på vägen i alla fall. Jag vet vad det är jag vill ha, bara inte var och i villken form.
Det som jag tror är allra viktigast för mig i ett jobb är om jag känner att jag kan utvecklas på något sätt. Att jag känner att jag kan lära mig mer och bli ändå lite bättre. Det är viktigt för mig att jag kan hjälpa människor och att jag får känna mig behövd och uppskattad för det arbete jag utför. För att jag ska trivas och göra extra bra ifrån mig behöver jag arbetskamrater som jag trivs med och som jag kan föra utvecklade samtal med och få tips och idéer från. Jag känner mig extra nöjd när jag lyckas skapa denhär aha-upplevelsen hos besökare. När man ser att man lyckats hjälpa en förvirrad utbytesstudent att förstå systemet växer man lite inombords. Att kunna få respons på det man gör om det så är digitala användarguider, infokompetenslektioner, eller referenssamtal är viktigt för mig.
Däremot vet jag inte längre vilken sorts bibliotekarie jag vill vara folk-, skol, eller forskningsbibliotek spelar inte längre sån stor roll. gränserna börjar suddas ut och jag börjar inse att det är stämningen på arbetsplatsen som är det viktiga och sen vill jag ju så klar slippa flytta till en enslig stad där jag inte har någon anknytning eller dåliga möjligheter att lära känna nya intressanta människor. Att tvingas flytta bara för ett vikariat med noll chans till vidare anställning känn tyvärr inte så lockande, men vi får väl se vad framtiden har att erbjuda. Ny intervju på torsdag och då ska jag vara bättre förberedd. Önska mig lycka till!
Under februarilovet skojade vi till det lite och hade Guinness rekordförsök på biblioteket. Något nytt Guinness rekord blev det ju inte tyvärr men det blev nog ändå upp emot 20-25 deltagare i försöken. Legotornsbygge på tid visade sig vara en favor...