Direktlänk till inlägg 20 januari 2010
Imorse fick jag det samtal jag väntat mig, men egentligen inte ville ha. Jag fick inte jobbet på Högskolan. Jag hörde direkt på rösten att det inte var ett glatt besked som skulle överlämnas. Det kan inte ha varit så lätt och det jag tänkte mest på under samtalet var att jag inte hade velat att det vore ombytta roller. Då tyckte jag nog mer synd om chefen än om mig. Klart att jag tyckte att det var tråkigt att jag inte fick det, men det hade gått till någon som hade mer erfarenhet både av undervisning och vetenskaplig kommunikation så det känns ändå rättvist.
Nu känns det i alla fall skönt att veta, för jag har gått som på nålar hela dagen igår och sovit dåligt inatt. Skönt att inte få reda på det innan jag skulle jobba imorgon kväll, hinner hämta mig lite nu. Ska krama katterna och lyssna på musik jag gillar. Dags att peppa om. Nu är det bara att tänka över vad det är jag egentligen vill igen. Var vill jag jobba och med vad? Nu är en blivande superbibliotekarie ute på arbetsmarknaden igen och tillgänglig för fri budgivnig.
Under februarilovet skojade vi till det lite och hade Guinness rekordförsök på biblioteket. Något nytt Guinness rekord blev det ju inte tyvärr men det blev nog ändå upp emot 20-25 deltagare i försöken. Legotornsbygge på tid visade sig vara en favor...