Var på infomöte på arbetsförmedlingen idag och konstaterade att det inte var speciellt givande. De andra var mycket yngre än mig och jag kände att det kanske inte gav mig så mycket att få information om att man kan jobba utomlands och söka utblidning till högskolan m.m Jag har redan varit där. Jag har varit Au-pair i ett år och jag har utblidat mig på högskolan. Att få se hur man navigerar runt på af:s hemsida är också något jag tror att de flesta under 25 kan klura ut på egen hand. Övriga delen av samtalet utgjordes mest av att handläggaren lekte leken gissa det svar jag tänker mig på den fråga jag precis ställde. Dagens lärdom är att det väldigt sällan går att förvänta sig att få svar när man ställer frågor till en hel grupp. Kändes inte direkt som att det var något possitivt möte.

Varför inte vända på steken och visa upp möjligheter och grattulera till en spännande framtid istället för att påpeka det neggativa med att vara arbetslös? Att veta vad andra ungdommar har gjort för fel och misstag var inte direkt vad jag kom dit för. Man får väl anta att de som har kommit dit är där för att de faktiskt vill ha ett arbete och att de är beredda att kämpa och göra sitt bästa för att få ett? Det man vill veta är ju vad som förväntas av en som arbetssökande. Måste man ta ett jobb bara för att man blivit erbjuden ett? Eller kan man låta bli om det känns helt fel eller innebär att man måste flytta långt ifrån familj och vänner? Vem ställer upp för mig om jag inte lyckas få ett jobb? Tjänar det någonting till att gå med i a-kassan nu? Vilken sorts hjälp och stöd har jag rätt till?

Det delades till exempel ut lappar om en ungdomsdag med olika dit olika företag skulle komma för att rekrytera och prata med folk. Det skulle också vara olika seminarier kring att arbeta utomlands m.m. Jag hade inte hunnit titta på inbjudan eftersom jag inte fått någon, men läst lite om det på hemsidan och konstaterat att det inte var för mig. Då blev vi utfrågade om vilka som tänkte komma och övriga som kanske inte hunnit bestämma sig ännu blev påhoppade med en vag antydan om ignorans och lathet. Sånt blir jag bara arg på. Förvisso blir jag då sporrad att visa att jag (fult ord) inte är någon lat och oengagerad "ungdom", men verkar det på samma sätt för alla? Jag har min utbildning och vet vad jag vill. Jag vill bli bibliotekarie och bland de företag som skulle vara där var det ganska tydligt att det inte fanns några sådana arbetsgivare. Kan hända att jag går på deras mötesdag för att delta i CV-seminariet men varför vara där om det inte ger något och man kan ängna tiden till att söka jobb istället?

Det här mötet kändes mer som ett läxförhör i högstadiet där läraren förvissade sig om att de lata eleverna gjort sin läxa och att de i annant fall fick skämmas ordentligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår var en ovanligt rolig arbetsdag (det är ju alltid kul men ändå) för då var vi med på bokmässa i Hjällsnäshallen i Gråbo. Det var alla duktiga elever i Gråbos nya skolor (Ljungviksskolan, Röselidsskolan och Lekstorpsskolan) som ställde ut sina bö...

Eftersom det är bestämt nu att huvudbiblioteket i komunen där jag jobbat ska få nya lokaler var vi på studiebesök för en tid sedan på biblioteket i Lidköping. Vi fick först lyssna till inspirerande föreläsningar kring hur man tänkt vid uppstarten i d...

  I Lördags hade vi besök av Yppiga Ullis med män på biblioteket. Många som ville komma in och lyssna till ljuva ord och fin musik. En trevlig stund på jobbet helt enkelt.  ...

Under februarilovet skojade vi till det lite och hade Guinness rekordförsök på biblioteket. Något nytt Guinness rekord blev det ju inte tyvärr men det blev nog ändå upp emot 20-25 deltagare i försöken. Legotornsbygge på tid visade sig vara en favor...

Ungefär lika barnsligt förtjust och glad som jag blev när jag hittade Leif Krantz Barnen i djungeln blev jag när jag igår på skolbiblioteket hittade denna:     Bokens hemlighet av Susanne Lembrecht Madsen   Jag minns den så väl från när ja...