Efter att ha varit totalt uppslukad av de nya jobben tänkte jag försöka ta mig lite tid att skriva här. Att börja jobba har varit både som jag förväntat mig men också mycket mer enformigt än vad jag till en början trott. Att sitta informationsdisken och möta alla personer som kommer in och behöver hjälp med frågor eller annat är bland det roligaste att göra på jobbet. Även om det blir rörigt ibland och det känns som att man försöker göra för många saker på samma gång så känner man sig så glad när man kommer in bakom kulisserna och kan sätta sig ned pusta ut och känna sig nöjd över vad man åstadkommit.

Det som är lite tråkigt med att vara vikarie är dock har jag upptäckt att man liksom aldrig hinner komma in i arbetet så pass så att man får egna arbetsuppgifter och områden där man får ta större ansvar när det gäller det "innre" arbetet. Detta är ju förstås helt logiskt med tanke på att jag (troligtvis) kommer att försvinna igen från arbetsplatsen. Men ändå, på något vis så längtar jag efter att få vara kreativ, bestämma själv och att kunna se tillbaka på och utvärdera mitt eget arbete. Att känna att jag får experimentera och prova mig fram på mina egna villkor, tror jag kommer vara viktigt för vart jag tillslut kommer vilja arbeta kvar.

Det är nog så också att jag som vikarie inte vågar sticka ut i rädsla för att jag ska göra bort mig inför potentiella arbetsgivare. En dum tanke eftersom jag istället förvandlats till den gråa lilla mus som jag svurit så dyr och heligt att aldrig bli. Det känns lite som att det är där jag har hamnat nu och jag börjar inse att jag har lärt mig en massa, (och fortfarande lär mig mer varje dag) men att jag nu har blivit lite för bekväm i det jag kan och att inte behöva ge det där lilla extra som faktiskt skulle gå att klämma fram. Denna tråkiga upptäckt får helt enkelt bli en sporre till skärpning. Lite mer, lite bättre och lite extra hädanefter alltså. Inget är så sporrande som ett nederlag, vad annars kan bättre fylla på med den kämpaglöd som behövs för att komma vidare och inte bara stå kvar på samma ställe och stampa? Eller hur känner ni andra som har vikarierat? är det inte lätt att man bara fortsätter på i företrädarnas gamla rutiner för att det är vad som förväntas av en?      

 

MoaPoa

13 april 2010 20:33

Förstår verkligen vad du menar! Det är så lätt att bara följa efter i kölvattnet, när man kommer ny på en arbetsplats. Dessutom är det bekvämt (av ren lathet) att bara följa efter de mer erfarna kollegerna, men även så är det nog en säkerhet för sig själv att inte "göra bort sig" det första man gör på nya arbetsplatsen. För gör man som kollegerna gör, så gör man ju inte fel... Skönt att du har fått lite utmaning i kategoriseringen, för utmaningar mår man nog bäst i på jobbet trots allt! Kramar på dig!

http://www.verbaomnesliberant.blogg.se

 

Nina.

14 april 2010 18:37

Jo, visst är det bekvämt att ha någon som talar om för en vad man ska göra och någon att använda som modell för sitt eget arbete om du förstår? Men på något sätt måste man ju sedan till slut hitta sina egna vägar att gå och uppnå sina mål på det sätt som känns bäst för en själv, när man väl känner att man har tillräckligt stor kunskap på ett område. Hur går det med studierna till förskolelärare med praktik och allt nu då?
Jag vet att du kommer att passa perfekt som förskolelärare när du blir klar med studierna Moa. Du borde tro på dig själv och inte tveka en sekund ovasett vad lärarna säger så är det ditt val och jag är säker på att det valet kommer att passa dig som handen i hansken! Lycka till!:)

http://bibstud.bloggagratis.se

 

MoaPoa

14 april 2010 21:10

Jag tror som du, att man blir allt säkrare på sitt yrke med åren och då vågar man också finna nya och egna vägar. Kanske gäller detsamma för mig, med förskoleyrket. När jag är klar och har jobbat några år i yrket, kanske jag är såpass trygg i min yrkesroll att jag inte längre tar åt mig av eventuell kritik. Fast som lärarstudent känner jag ändå, att det är något som när öppet att ifrågasätta verksamheten. Jag kan tänka mig att det är mycket svårare när man är nyanställd. Tack för dina fina ord förresten! De värmer! :)

http://www.verbaomnesliberant.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår var en ovanligt rolig arbetsdag (det är ju alltid kul men ändå) för då var vi med på bokmässa i Hjällsnäshallen i Gråbo. Det var alla duktiga elever i Gråbos nya skolor (Ljungviksskolan, Röselidsskolan och Lekstorpsskolan) som ställde ut sina bö...

Eftersom det är bestämt nu att huvudbiblioteket i komunen där jag jobbat ska få nya lokaler var vi på studiebesök för en tid sedan på biblioteket i Lidköping. Vi fick först lyssna till inspirerande föreläsningar kring hur man tänkt vid uppstarten i d...

  I Lördags hade vi besök av Yppiga Ullis med män på biblioteket. Många som ville komma in och lyssna till ljuva ord och fin musik. En trevlig stund på jobbet helt enkelt.  ...

Under februarilovet skojade vi till det lite och hade Guinness rekordförsök på biblioteket. Något nytt Guinness rekord blev det ju inte tyvärr men det blev nog ändå upp emot 20-25 deltagare i försöken. Legotornsbygge på tid visade sig vara en favor...

Ungefär lika barnsligt förtjust och glad som jag blev när jag hittade Leif Krantz Barnen i djungeln blev jag när jag igår på skolbiblioteket hittade denna:     Bokens hemlighet av Susanne Lembrecht Madsen   Jag minns den så väl från när ja...