Direktlänk till inlägg 12 maj 2010
Idag tog jag och Anton bilen uppåt landet på en tre och en halvtimmas enkelfärd för att jag skulle kunna gå på arbetsintervju. Nu känns det som att jag börjar få lite mer rutin på själva förberedelserna och koll på hur det går till vid själva intervjun. Det känns inte lika osäkert längre även om jag var lite spänd och nervös idag med känndes det som att allt var i sin ordning. Intervjun kändes på det stora hela bra, jag var bekväm med att bli intervjuad och det flöt på bra men frågan är om det bara räcker med det?
När man sitter i efterhand och tänker över vad man har sagt och hur man har framstått så hittar man många fel och kommer på vad man kanske borde sagt istället eller glömde att tala om under intervjun. Det var så trevligt att jag på något sätt glömde bort att det var mig själv jag skulle sälja. Vad jag önskar att jag hade kunnat banda hela intervjun för att kunna minnas allt och se mig själv utifrån någon annans synvinkel. Hur svårt måste det inte vara att kunna bedömma vem som är bäste man för jobbet utifrån den korta stund man har tillsammas med alla sökanden? Jag hoppas bara att jag lyckats göra mig någorlunda rättvisa och att jag snart får veta hur det har gått.
Under den timme jag fick med dem så lyckades de i alla fall bekräfta min bild av att det vore världens roligaste arbestuppgifter och att det skulle vara en bra arbetsplats. Visst jag har ingen erfarenhet som ren barnbibliotekarie men någonstans måste man ju börja, eller hur? och jag vill så gärna. Så nu får jag be er alla att hålla tummarna för mig! Ska berätta hur det gått så snart jag får veta något.
Under februarilovet skojade vi till det lite och hade Guinness rekordförsök på biblioteket. Något nytt Guinness rekord blev det ju inte tyvärr men det blev nog ändå upp emot 20-25 deltagare i försöken. Legotornsbygge på tid visade sig vara en favor...