Idag har jag hållt mitt tredje bokprat i karriären. Andra gången som jag pratar för barn. Har haft turen att få ta emot två väldigt intresserade klasser i åk 2 att öva de allra första gångerna på. Men visst är det nervöst. Första gången var jätte pirrig. Jag övade och övade och hade svårt att sova kvällen innan för att jag låg och funderade över hur det skulle gå. Man ser ändå alltid det värsta som skulle kunna hända och tror att ingen kommer lyssna eller att man ska glömma sig. Andra gången var bättre och nästa tänkte jag ta med en klackspark.

Det går ju alltid bra ändå. Barnen lyssnar, svarar och berättar saker som anknyter till det jag pratar om och när jag avslutat rusar de fram för att titta närmare på böckerna jag berättat om. Blir lika salig varje gång klasserna har lämnat och det är ju detta man lever för. Att få låna deras uppmärksamhet en liten stund för att få bjuda och lotsa dem till alla magiska historier och berättelser som finns i biblioteket. Vilket underbart jobb jag har!

Sen är det ju långt ifrån alla av de böcker som jag pratat om som lånas ut efteråt. Vad det beror på försöker jag alltid lista ut sen. Kunde jag ha berättat på ett annat sätt? Var de trötta just då? Var det fel sorts bok? För svår eller för lätt text? Hoppas kunna få lite bättre pejl på vad som går hem och inte under hösten.

Något som jag känner att jag inte lyckats så bra med däremot är det kaos som uppstår efter bokpratet när alla vill hitta egna böcker att låna hem. Jag skulle behöva vara 7 personer för att hinna hjälpa alla. Man fastnar vid någon som ändå inte tycks bli riktigt nöjd. Båda gångerna har några elever lämnat biblioteket tämligen missnöjda över den skörd de fått med sig hem. Ofta är det något gemensamt tema som blir på modet och som alla vill låna böcker om sen räcker det inte till alla. Det är då jag önskar att jag hade superkraften att hitta något annat ännu mer spännande som passar precis på pricken. Ingen borde behöva gå från biblioteket med känslan av att det inte fanns något för dem där. Men så blev det tyvärr.

Hur gör ni när ni bokpratar och hur lyckas ni få alla nöjda? Har ni några tips och idéer?

Jag borde läsa ännu mer så att jag bara kan plocka fram något perfekt.

Rätt bok till rätt person! 

 

Marie

7 september 2010 06:49

Jag bokpratar ju inte alls men jag känner igen missnöjet över att gå boklös från bibblan: ungefär var femte gång jag är där hittar jag böcker som jag vill låna och då alltid ett berg. Att hitta en intressant bok varje gång verkar stört omöjligt. Det kanske är lite samma för några av barnen...? I gengäld hänger man ofta på biblioteket. ;)

http://joelly.se/anteckningar

Nina Persson

7 september 2010 19:54

Jo, du har nog rätt. Detta var ju inte deras fösta kontakt med biblioteket så jag får ju hoppas att de har minnen av andra lyckade besök så att det inte är samma barn som blir besvikna gång på gång, för det vore ju olyckligt.

 

Marie

8 september 2010 12:17

Det vore det absolut men det tror jag inte skulle ske med dig vid rodret. Kan man tillfredsställa alla samtidigt? Jag är skeptisk till det. Nästa gång, med ett annat tema på böckerna, kommer andra ungar att bli överförtjusta. :)

http://joelly.se/anteckningar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår var en ovanligt rolig arbetsdag (det är ju alltid kul men ändå) för då var vi med på bokmässa i Hjällsnäshallen i Gråbo. Det var alla duktiga elever i Gråbos nya skolor (Ljungviksskolan, Röselidsskolan och Lekstorpsskolan) som ställde ut sina bö...

Eftersom det är bestämt nu att huvudbiblioteket i komunen där jag jobbat ska få nya lokaler var vi på studiebesök för en tid sedan på biblioteket i Lidköping. Vi fick först lyssna till inspirerande föreläsningar kring hur man tänkt vid uppstarten i d...

  I Lördags hade vi besök av Yppiga Ullis med män på biblioteket. Många som ville komma in och lyssna till ljuva ord och fin musik. En trevlig stund på jobbet helt enkelt.  ...

Under februarilovet skojade vi till det lite och hade Guinness rekordförsök på biblioteket. Något nytt Guinness rekord blev det ju inte tyvärr men det blev nog ändå upp emot 20-25 deltagare i försöken. Legotornsbygge på tid visade sig vara en favor...

Ungefär lika barnsligt förtjust och glad som jag blev när jag hittade Leif Krantz Barnen i djungeln blev jag när jag igår på skolbiblioteket hittade denna:     Bokens hemlighet av Susanne Lembrecht Madsen   Jag minns den så väl från när ja...