Det har inte blivit så mycket bloggande den senaste tiden, men idag känner jag att jag behövde få skriva av mig. Har varit mycket att göra den ett tag nu och jag börjar känna att tiden inte alls räcker till. Det är så mycket som jag borde, men inte hinner göra. Jag har fortfarande inte hunnit hålla bokprat för mer än ens hälften av komunens skolklasser och tiden börjar bli knapp. Jag har varken hunnit uppdatera någon boktipsblogg eller några nyhetsbrev och jag har inte heller hunnit ordna mer med skapande skola-projektet.

Så vad gör jag om dagarna? Det känns som att den större delen av min tid går åt till att vanka omkring inne på kontoret och leta efter böcker att prata om, besvara mejl och att sköta ihopplock till diverse skol-teman. Många inhopp för sjuka eller upptagna folkbibliotekarier har det också blivit av den enkla anledningen att jag är den som offtast har möjlighet att flytta på mig eller inte är uppbokad. Imorgon och på onsdag kommer jag inte heller vara på kontoret utan ute på andra inspirationsaktiviteter, vilket jag tyvärr mest känner mig stressad över. Hösten känns tung och jag tror jag börjar komma in i en fas där assistent-yrket ter sig så mycket mer bekvämt.

Jag måste bli mer effektiv, måste sluta med att ta med mig jobbet hem. Att komma hem för att ta en snabb kaffe, och sedan veta att jag har läshögar och bokprat att träna in innan jag får sova känns ganska tungt. Eller hur känner ni andra som precis har kommit in i yrkeslivet?  Hur pallar ni med? Hinner ni få någon egen tid eller är det lika intensivt för er?

Ibland börjar man ju tvivla på sig själv, är det jag som är kass eller har jag för höga krav på vad jag tycker att jag borde kunna uträtta? Jag vill att tiden ska komma när jag med gott samvete kan krypa upp i tv-soffan en kväll och se på IQ-befriade underhållningsprogram och få tillbaka kraft och inspiration. Jag tror jag skyller allt på höstmörkret ändå!

 

Malin

18 oktober 2010 22:28

Hej Nina! Jag har haft en period nu när jag har jobbat och slitit hur mycket som helst, säkert 120%, kommit hem sent och åkt till jobbet tidigt och jobbat på alla andra dygnets timmar också. Ingen tid till sig själv, karln eller katten. Men förr eller senare så ändras det också, det tror jag iallafall. Det måste ju löna sig! :)

Nina Persson

18 oktober 2010 22:35

Hej Malin!
Dig har man inte hört från på jätte länge,
får ju mina svaga aningar om varför...
Jag hoppas verkligen att du har rätt och att allt arbete kommer att ge utdelning för oss karriärsrävar i framtiden! Var jobbar du nu? Visst hade du fått nytt jobb? :)

 

Carsan

19 oktober 2010 07:51

Jag känner samma sak när jag ska försöka täcka 1,5 tjänst ensam. men jag har börjat tänka att jag hinner det jag hinner och sedan lägger jag annat på hög. Sedan tar det ju längre tid när man är ny att sätta sig in i beståndet m.m och det tar upp mkt helg och kvällstid men man måste våga erkänna för sig själv och andra att man är ny och inte kan allt. jag har börjat släppa efter på saker och inse att allt kan jag inte hinna med, annars hade jag gått in i väggen.

Nina Persson

19 oktober 2010 18:58

Vad skönt att höra att vi alla är i ungefär samma uppbyggnadsfas av yrkeslivet. In i väggen vill vi definitivt inte gå någon av oss! Skönt att du kommit så långt att du kan lämna saker med gott samvete för visst måste de räkna med minskad service när de som vid din skola dragit ned på tjänsterna. Jag måste också helt klart bli bättre på att prioritera och säga ifrån det jag inte fixar.

 

Marie

19 oktober 2010 08:31

Jag går igenom samma sak så jag har inga lösningar att komma med, förutom att det kommer en vår efter den här vintern med. En klen tröst nu, men håll ut. :) Själmedicinera (ja, rätt stavat) med te och ljus och c-vitaminfrukt kanske?!

http://joelly.se/anteckningar

Nina Persson

19 oktober 2010 18:53

Granterat får det bli en hel del själmedecinering. Tror jag snor ditt koncept rakt av och börjar med gott te, värmeljus och en varm macka.

 

Love

19 oktober 2010 12:13

Skit i jobbet. Du är ny och de kan inte förvänta sig underverk av dig. Sätt upp nåbara mål och var rädd om din fritid. Prioritera rätt.

Nina Persson

19 oktober 2010 18:51

Jo, det låter som en en viktig synpunkt, visst är fritiden viktig inte minst för att hitta tillbaka igen till detdär suget man hade när man var helt ny efter att få åstadkomma saker men också för att inte ta jobbet allt för mycket på allvar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår var en ovanligt rolig arbetsdag (det är ju alltid kul men ändå) för då var vi med på bokmässa i Hjällsnäshallen i Gråbo. Det var alla duktiga elever i Gråbos nya skolor (Ljungviksskolan, Röselidsskolan och Lekstorpsskolan) som ställde ut sina bö...

Eftersom det är bestämt nu att huvudbiblioteket i komunen där jag jobbat ska få nya lokaler var vi på studiebesök för en tid sedan på biblioteket i Lidköping. Vi fick först lyssna till inspirerande föreläsningar kring hur man tänkt vid uppstarten i d...

  I Lördags hade vi besök av Yppiga Ullis med män på biblioteket. Många som ville komma in och lyssna till ljuva ord och fin musik. En trevlig stund på jobbet helt enkelt.  ...

Under februarilovet skojade vi till det lite och hade Guinness rekordförsök på biblioteket. Något nytt Guinness rekord blev det ju inte tyvärr men det blev nog ändå upp emot 20-25 deltagare i försöken. Legotornsbygge på tid visade sig vara en favor...

Ungefär lika barnsligt förtjust och glad som jag blev när jag hittade Leif Krantz Barnen i djungeln blev jag när jag igår på skolbiblioteket hittade denna:     Bokens hemlighet av Susanne Lembrecht Madsen   Jag minns den så väl från när ja...