Direktlänk till inlägg 21 februari 2011
Ibland blir man glad för så lite. I torsdags var det första gången jag laminerade ett papper och av någon outgrundlig anledning fick det mig att känna mig som en lyckad bibliotekarie. Hade gjort ett A4 om vår sportlovsfrågesport för att sätta upp på anslagstavlan i samhället och det såg så proffsigt ut med plast att det spratt i benen.
Jag brände mig inte ens på den läskiga maskinen, nästa gång kanske jag ska gripa mig an assistenternas skrivmaskin och lära mig hur den funkar också?
Skuttade i alla fall glatt iväg till centrum för att nåla upp den och idag kom de första sportlovslediga barnen för att vara med. Kul!
Annars känns det av någon anledning rätt tungt just nu.
Som om jag inte kommer någon vart och bara står och stampar.
Självkritisksmonstret hänger mig över axeln dagligen.
Hoppas det går över snart!
Under februarilovet skojade vi till det lite och hade Guinness rekordförsök på biblioteket. Något nytt Guinness rekord blev det ju inte tyvärr men det blev nog ändå upp emot 20-25 deltagare i försöken. Legotornsbygge på tid visade sig vara en favor...