Direktlänk till inlägg 2 mars 2011
Idag hade jag bokprat inbokade på en skola i kommunen och bilade dit med andan i halsen. När jag väl anländer kommer jag på att jag inte är helt säker på vilken plats vi kommit överrens om. Skolbiblioteket eller klassrummet. Bara att rusa mot klassrummen för att hinna höra med läraren. Går om klassen på vägen men lyckas hitta någon att fråga och hinner i kapp dem på väg till skolbiblan. Bara att slänga ifrån sig allt man har, tysta alla telefoner och försöka komma ihåg om det var Sjukhusmysteriet som var den om "guld stöld" och Allhelgonamysteriet var boken om stulna datorer. Starten på dagen kändes långt ifrån proffessionell.
Avslutet på bokpratstiden var också av det mer dramatiska slaget då en elev fick en bok på sig och kröp ihop med händerna för ansiktet. Blodet började forssa och jag var livrädd att det var ögat det kom ifrån eftersom det såg ut att vara där boken slog i. Får med mig eleven ut i uppehållsrummet där denne släpper händerna från ansiktet och jag kunde konstatera att det bara var näsblod, men för några sekunder trodde jag det värsta. Sen börjar tankarna gå i kors vad är det man gör för att stoppa det? Hålla huvudet bakåt, frammåt, klämma eller stoppa i tussar... Efter ett tag lugnade det ner sig, men vad mycket det han komma innan dess! Blod är verkligen inte min grej.
Turligt nog var var eleven van vid näsblod och var snart ok igen. Jag blev nog räddast, men jag är glad att jag lyckades hålla mig lugn och sansad ändå för blod är verkligen inte min grej. Börjar dock vänja mig vid att det med barn i närheten kan hända mycket oväntat, så så kan det också gå.
Under februarilovet skojade vi till det lite och hade Guinness rekordförsök på biblioteket. Något nytt Guinness rekord blev det ju inte tyvärr men det blev nog ändå upp emot 20-25 deltagare i försöken. Legotornsbygge på tid visade sig vara en favor...