I morse vaknade jag ur en riktig djupsömn när väckarklockan ringde i morse vid 06:20. Det tog en liten stund innan jag faktiskt kom under fund med vad den ville mig. Efter en timmes famlande kring i lägenheten var det dags att ge sig av mot biblioteket. Bara den korta promenaden dit var i sig ett äventyr. Råkade hamna mellan en snöplog, en buss och en snödriva så i kan ju gissa vad jag blev tvungen att välja. Var ganska blöt när jag kom fram.

Väl där var det dags att försöka ordna med min dator som av någon anledning inte fanns med i högskolans system. Som tur var kom killen som har koll på datorerna där i dag, men vi fick ändå ringa till någon på IT help-desk som fick komma och ordna. Jag fick sitta och arbeta på min egen dator så länge. Igår fick jag lära mig mitt bakom-arbete som består i att lägga till ämnesord, konvertera filformat, och lägga till programmtillhörighet på magisteruppsatser i Uppsatsdatabasen DIVA. Trodde att jag hade koll på hur jag skulle göra igår men det var riktigt svårt att kunna specificera ämne. Hur klassar man en uppsats om datorspelsdesign? Som datorvetenskap eller estetisk verksamhet? kanske en dubbelklassning? frågorna är många.

Sedan var det dags för gratisfika i skolmatsalen. Macka och kaffe, vilket lyx! Vidare till info disken där jag med mycket huvudbryderi försökte minnas vad jag lärt mig dagen innan om fjärrlåneprogrammet, och besvarandet av mejl, samt den automatiska uppdateringen av användaruppgifter. Detta samtidigt som det dyker upp låntagare med andra frågor emellan som man måste prioritera. Det blir mycket att hålla i huvudet på en och samma gång, men det är kul när det händer saker tycker jag.

Sen lunch, mer pill i DIVA och slutligen en välbehövlig genomgång av fjärrlänesystemet i lugn och ro, och sedan några förhoppningsvis lyckade försök på egen hand. Det uppdagas nog om några veckor när folk inte fått sina saker att jag är boven i dramat. Men gör man inte fel lär man sig aldrig så det är bara att invänta och se om man missat något. Skönt är det i alla fall att det alltid finns någon man kan fråga.

Sedan fick jag ta det sista kvällspasset i disken innan jag äntligen fick trava hem och smälta allt. Passade på också att släppa uppsatsmaskots-grisarna lösa en stund på mitt skrivbord innan jag gick. De har tjatat så på att få föjla med till jobbet på studebesök.

Kontorslandskap... men... skymtar jag inte...?

Två små Greta-Grisar på upptäcksfärd!

Var på infomöte på arbetsförmedlingen idag och konstaterade att det inte var speciellt givande. De andra var mycket yngre än mig och jag kände att det kanske inte gav mig så mycket att få information om att man kan jobba utomlands och söka utblidning till högskolan m.m Jag har redan varit där. Jag har varit Au-pair i ett år och jag har utblidat mig på högskolan. Att få se hur man navigerar runt på af:s hemsida är också något jag tror att de flesta under 25 kan klura ut på egen hand. Övriga delen av samtalet utgjordes mest av att handläggaren lekte leken gissa det svar jag tänker mig på den fråga jag precis ställde. Dagens lärdom är att det väldigt sällan går att förvänta sig att få svar när man ställer frågor till en hel grupp. Kändes inte direkt som att det var något possitivt möte.

Varför inte vända på steken och visa upp möjligheter och grattulera till en spännande framtid istället för att påpeka det neggativa med att vara arbetslös? Att veta vad andra ungdommar har gjort för fel och misstag var inte direkt vad jag kom dit för. Man får väl anta att de som har kommit dit är där för att de faktiskt vill ha ett arbete och att de är beredda att kämpa och göra sitt bästa för att få ett? Det man vill veta är ju vad som förväntas av en som arbetssökande. Måste man ta ett jobb bara för att man blivit erbjuden ett? Eller kan man låta bli om det känns helt fel eller innebär att man måste flytta långt ifrån familj och vänner? Vem ställer upp för mig om jag inte lyckas få ett jobb? Tjänar det någonting till att gå med i a-kassan nu? Vilken sorts hjälp och stöd har jag rätt till?

Det delades till exempel ut lappar om en ungdomsdag med olika dit olika företag skulle komma för att rekrytera och prata med folk. Det skulle också vara olika seminarier kring att arbeta utomlands m.m. Jag hade inte hunnit titta på inbjudan eftersom jag inte fått någon, men läst lite om det på hemsidan och konstaterat att det inte var för mig. Då blev vi utfrågade om vilka som tänkte komma och övriga som kanske inte hunnit bestämma sig ännu blev påhoppade med en vag antydan om ignorans och lathet. Sånt blir jag bara arg på. Förvisso blir jag då sporrad att visa att jag (fult ord) inte är någon lat och oengagerad "ungdom", men verkar det på samma sätt för alla? Jag har min utbildning och vet vad jag vill. Jag vill bli bibliotekarie och bland de företag som skulle vara där var det ganska tydligt att det inte fanns några sådana arbetsgivare. Kan hända att jag går på deras mötesdag för att delta i CV-seminariet men varför vara där om det inte ger något och man kan ängna tiden till att söka jobb istället?

Det här mötet kändes mer som ett läxförhör i högstadiet där läraren förvissade sig om att de lata eleverna gjort sin läxa och att de i annant fall fick skämmas ordentligt.

Idag var jag till biblioteket och pratade lite med chefen. Jag fick veta lite mer vad det är jag ska göra de närmsta dagarna, nämligen sitta i informationsdisken och kvalitetskontrollera Diva databasen. Kul att få börja och lära sig mer och det känns bra att jag inte förväntas arbeta ensam på direkten. Visst har jag redan suttit i infodisken på kvällarna, men kanske kommer det just därför att bli svårt att ändra rutiner där. Det är nog mycket mer att göra där än vad jag har gjort på kvällarna. Lite risk då att man missar något som jag inte vet borde göras, men jag får i alla fall möjlighet att lyssna noga till mina läromästare för en liten tid.

De närmaste dagarna har nubörjat ta form i mitt huvud, med flextider, introduktion, fikaraster och lunch. Självklart ska uppsatsmaskotarna Greta och PartyGreta få följa med imorgon och utforska min arbetsplats. De kommer att få en kunglig utsikt från mitt skrivbord. :) Nu är det bara att invänta morgondagen med spänning. Under tiden får jag roa mig med att träna och gå på infomöte på arbetsförmedlingen i förebyggande syfte...