Idag har jag roat mig med att läsa platsannonserna. 18 lediga jobb finns det som bibliotekarie i Sverige och jag vet så många av mina klasskompisar som söker eller snart ska börja söka jobb. Det är bara några få som jag vet har lyckats med konststycket att skaffa sig ett vikariat eller extrajobb. Det är ju lite oroande att det utbildas fler bibliotekarier än vad det efterfrågas på arbetsmarknaden. Varför är det så?

Det är som när de på tv-nyheterna rapporterar att ca 400 personer har fått gå från Volvofabriken här i Skövde. I nästa inslag menar man dock att hoppet håller på att tändas då ett nystartat företag ska anställa 18 personer. Då kan jag inte låta bli att fråga mig vad som ska hända med de 382 andra arbetslösa personerna. Där emot kan chefen för Volvo ta ut en stor bonus. Visst det är inget trevligt jobb att göra men det här känns ändå inte som rätt tillfälle för att behålla godispåsen för sig själv. Men detta var ett sidospår.

Hur ska man som nyutbildad bibliotekarie kunna hävda sig bland kanske ett femtiotal andra, där många dessutom har mer erfarenhet? Jag försöker att inte tänka på hur framtiden kommer att se ut. Många gånger har man fått höra att många av den nuvarande bibliotekariekåren är fyrtiotalister med en närstående pension. Fårgan är bara hur dessa lediga tjänster kommer att hanteras nu när finanskrisen leder till att allt fler får gå från sina jobb. Kommer man kanske istället för att tillsätta ny personal försöka spara in på tjänsterna?

Framtiden ser oviss ut för oss som snart kommer att få börja söka jobb. Att alla som har valt att läsa denna linje är så engagerade och verkligen brinner för yrket gör ju inte urvalet lättare. Vad säger du? Är du också i samma situation, eller hör du till de lyckliga som redan har fått det jobb du drömmer om?