Fick den stora äran att låna med mig bibliotekets läsplatta hem och nu håller jag på för fullt att ladda ned och läsa. Jag må ha varit kritisk innan men nu börjar jag se fördelarna. Inte alls så blänkigt, otympligt och besvärligt som jag trott utan riktigt behändigt och let's face it... jag slipper långa reservationsköer och kan läsa både Camilla Läckbergs Änglamakerskan och Leif G.W Perssons Gustavs grabb (bibliotekets poppuläraste böcker) idag om jag skulle vilja det!

Tog ett tag dock, innan jag fattade hur det fungerade med uppladdningen och fick böckerna att synas på plattan. I vilket fall jag är positivt överaskad av den digitala läsningen, om än rädd för att detta ska komma att innebära ett hot mot min yrkeskår. E-böcker kostar inget för låntagaren men för biblioteket kostar varje e-lån en inte oansenlig summa pengar.

Nå väl. Som den ungdomliga tekniknörd jag är spenderar jag helgen så här: läsplatta,dator och TV (kanske lite telefonerande med?) vilken sjuk relation till teknik! Hellst allt på en och samma gång.  

Och eftersom jag har barnasinnet kvar bli min första platt-bok varken en Läckberg eller en G.W Persson utan en spökhistoria singerad Ingelin Angeborn. :)

Nu har jag jobbat snart två månader för biblioteken i Lerum och kanske är det så lång tid det tar att slappna av och börja tycka att det är roligt? Jag har i alla fall varit väldigt uppe i att försöka ta in allt och det känns som att det var mycket denna gång.

För ett par veckor sedan fick jag i alla fall byta schema till det schema som jag kommer att ha även i fortsättningen och det verkar till och med inte helt omöjligt att få förlängt med några månader till att börja med. I och med schemabytet och förlängningen kändes det som att allt blev mer på riktigt för nu kan jag börja planera mer.

Jag har börjat att hålla i Sagostunderna nu vilket är en riktigt rolig arbetsuppgift särskillt som jag får tillfälle att pyssla och vara barnslig. Det var så klart jättenervöst första gången och sen gick det där efter inte alls särskilt lysande. Men nu tycker jag faktiskt att det går bättre och bättre för varje gång. I Torsdags var det 31 barn och 3 vuxna som var med när jag berättade sagan om den lilla mullvaden som fick en hundskit i huvudet (tack för tipset Erika!) vi sjöng ketchup ska prutta och avslutade med Mamman och den vilda bebin och efteråt ville barnen kramas. Mysigt!

Annat roligt är att jag ska få ordna med bibliotekens barndel på webben, kanske dekorera det lilla huset på barnavdelningen med decoupage och att jag fick spana efter ny soffa till barnavdelningen på filialen med (hoppas den blir bra). Kul! Nu känns det bara som att det vill till att hugga i och visa framfötterna så jag får stanna ännu längre och att jag faktiskt är värd mer än jag får nu.

Började dagen med något så ovanligt som att hoppa på bussen in till Göteborg för en heldags flanerande på bokmässan. Det var skönt att inte köra själv och att kunna läsa och förbereda sig inför dagen. Så snart jag kommit in på Bokmässan skyndade jag glatt till barntorget för att granska både montrar och program med lupp. Inhandlade en del söta sagofigurer Petsson, Findus och mucklorna, samt Bu och Bä. Köpte en större version av "Det var det fräckaste" som jag hoppas kunna få nytta av också. Det fanns så mycket frestande att köpa men något flano-material eller någon Gruffalo kunde jag inte hitta fast att jag letade som en tok.

Nog om dagens shopping. När det gällde monterprogramen insåg jag ganska snabt att mitt shema var överambitiöst. Ändå han jag med att lyssna på några stycken. En bibliotekarie som forskat om könssteriotypa roller i barnböcker berättade om hur snabt utvecklingen gått på bara några år men hon gav också en hel del tänkvärda skräckexempel. Jag kommer verkligen att vara mer observant på sådant efter detta!

Näst ut var Adbåge som berättade om sin nya bok Jag är jag. Den verkade riktigt kul och om hur det är att vara ofrivilligt stämplad som klassens blygaste. Lässugen blev i alla fall jag, både på den och på Ingelin Angeborns Rum 213 som hon avslöjade kommit till tack vare en spännande bil-nummerplåt och en harkling från en osynlig under en promenad. Mårten Melin berättade om Förvandlad och jag var lycklig över att han hade sina svarta kängor med gula snören på sig! 

Bokmässan är nog min nya favorit! Många intryck, mycket sorl, fotvärk, gamla och nya kollegor, gamla och nya idéer. Är helt enkelt utmattad av lycka!

Efter några intensiva uppstartsveckor på jobbet är det åter helg igen. Från akut bokplatsbrist i sovrumet fick jag idén till en riktigt chick förvaring. Passar på att koppla av och njuta nu med lite läsning och nybryggt kaffe från den egenhändigt uppskruvade tavellisten vid min sovplats. 

Idag har jag varit första dagen på nya biblioteket. Har hunnit prata lite med chefen, hälsat på alla (desperat namn memorering), kikat på policyn för tystnadsplikt och dessutom stått brevid en stund i disken och sett förvirrad ut. Jag behöver verkligen öva upp min fingersättning till tangentbordet! Det brukar fungera någorlunda när jag inte tänker allt för mycket på det men idag var det extrem pekfingervals.

Det såg så snabbt och lätt ut när tjejen jag var brevid arbetade. Grymt imponerande var det. Längtar efter den perioden i yrkeslivet när den värsta tveksamheten börjar lägga sig och allt flyter på och gör det fort dessutom. Tycker det är riktigt coolt att man kan ha sån uppsikt över allt och alla och finnas där precis när det behövs. Något att sträva efter, verkligen...

Jag håller mig nog dock i bakgrunden ett tag till och observerar så att det blir "rätt" när jag ska jobba själv sen. Imorgon ska jag i alla fall få åka och spana in två av filialerna och träffa fler medarbetare tror jag. Får väl se hur mör och snurrig jag blir när denna vecka är över. Alltid jobbigast i början men jag tycker att det börjar gå snabbare och snabbare att komma in i allt nu i alla fall. Spännande att få se vad jag ska få för andra sysslor sen också. Återkommer väl här igen när värsta inkörningsfasen är över! 

Hade precis tagit en promenad och postat mina brev till A-kassan när det ringer i telefonen. Snacka om ödet. Nu ser det ljust ut, det verkar som att jag har fått jobb.

Vet ännu inte hur mycket och exakt när jag ska börja men det verkar som att det blir jag och Lerums bibliotek för en tid. De ville anställa mig men viste inte riktigt ännu hur många timmar och hur schemat skulle se ut. Jag var tydligen en av dem de bestämt sig för nästan direkt vid intervjun. Hur kan man ha så dålig magkänsla? Minns bara de knäppa sakerna jag sa precis som när jag blev intervjuad för tjänsten i Heby.

Har i alla fall studsat upp och ned med ett brett leende ända sedan jag kom hem.

Extra tack vill jag säga till mina fina ex kollegor Mariann, Göran och Maria som tydligen hade pratat gott om mig också!

Fortsättning följer...

Idag var jag på intervju för ett biblioteksjobb. Kring 70 sökanden varav 13 som fick komma på intervju. Som vanligt vet jag inte alls hur det kommer att landa, men det var kul att bli kallad i alla fall. Känner att man blivit lite ringrostig med intervjunerverna, var ganska nervös och inte riktigt förberedd på alla frågor.

En rolig fråga som jag inte fått förut var hur jag trodde att ett barn som brukar vara på bibliotket skulle beskriva mig.

Klurigt och knasigt att jag inte funderat över det det är ju ändå ganska viktigt hur man framstår. Men jag tror och hoppas att de flesta barn uppfattar mig som snäll och hjälpsam. Vill ju gärna att de ska känna att jag tar dem på allvar och att de ska tycka att jag är lite rolig också. Det finaste jag hört var en lärare som berättade att hans elever tyckte att jag var den bästa bokprataren de haft och det värmde. Sen minns jag en äldre dam som viskade till sin man att de (jag) är så duktiga här, efter att jag kommit på/ sökt fram titeln på en bok utifrån vad hon berättat om handlingen. Men det kom jag ju inte ihåg då under intervjun när alla minnen dansade hambo i min hjärna för en stund.

Typiskt! 

Blev uppringd av tjejen vars tjänst jag lånade under ett års tid i Heby. Det fick mig att tänka tilbaka. Var kul att höra från henne eftersom hjärtat fortfarande klappar för biblioteken där. Skulle vilja ta dem med mig hit till Borås. Hon var i alla fall i full gång med att fortsätta planerandet av "skapande skola" och höll på att räkna på kostnader för inbjudningarna av författare och konstnärer. Kändes som det var evigheter sedan jag satt och kliade mig i huvudet och funderade över det samma. Det avundas jag inte men däremot saknar jag att få vara med vid själva författarbesöken och se effekten de har på eleverna. Saknar att klura över inköp, läsnigen och alla bokpraten och att känna att man kan göra en skillnad för barn som har det kämpigt med läsningen genom att hitta "rätt" bok för dem.

Jag saknar den härliga stämningen bland personalen som jag lärde känna allt bättre under slutet av min vistelse där och den kämpaanda de hade trots den motvind de jobbade i. Jag hoppas verkligen att det kommer att vända och gå åt rätt håll istället för uppsägningar, nedskärningar och indragningar. Jag hoppas att den nye kulturchefen, liksom den gamle, kommer att inse att biblioteken behövs och att lösnigen för högre nyttjande är utveckling, förbättring och satsning. Det är inte lätt att samtidigt som man rusar runt som en tok för att hinna med det mest basala få tid ställa sig upp och skrika ut sitt värde. Att hinna förnya, förbättra eller ens analysera vad som skulle kunna förändras är inte lätt när man är 9 personer som ansvarar för 12 bibliotekenheter. De behöver mer tid, bättre resurser och uppmuntran inte hugg i ryggen.

Verksamheten på skolbiblioteket var i alla fall i full gång igen och det känns tryggt att veta att skoleleverna kommer att få sina böcker, boktips. och kanske viktigast av allt, den hjälp de behöver för att förstå var och på vilket sätt man kan hitta den informaton man letar efter i det ofantliga hav som biblioteket, den fysiska omgivningen och internet kan innebära för ett barn som är van att få det mesta serverat från lärare och föräldrar. Jag vill i alla fall önska dem alla lycka till och jag kommer att hålla koll på åt vilket håll utvecklingen går.