För tredje dagen i rad nu krånglar det med datorerna. Vad som är fel det är frågan? Faktum är i alla fall att vårt bibliotekssystem har legat nere två timmar i fredags, under måndag morgon och nu hela eftermiddagen idag. Det är lite svårt att jobba när man inte kommer åt varken katalog eller kunduppgifter och dyrligt. Som tur var var det inte öppet på folkbiblioteken idag för de är ju ännu mer beroende av systemet för att kunna göra sitt arbete. Tänk ändå vad beroende biblioteket är av att datorerna och bibliotekssystemet ska fungera. Tråkigt att inte kunna jobba ordentligt under en hel eftermiddag.

Lite solsken i det gråa var ändå att jag och Annsan var och köpte färg för att pigga upp inredningen i bibliotekets barnavdelning med. Ska bli kul och pyssligt att få måla lite.

Lite så kännd et i alla fall. vet inte varför men jag kännde mig så stressad förra veckan över allt som jag inte trodde att jag skulle hinna och dessutom var jag sjuk och tyckte ganska synd om migsjälv med. Men nu känns det mycket bättre både med förkylningen och arbetsbördan. Känns ändå som att jag har läget under kontroll. Idag höll jag bokprat för två stycken klasser i åk 4 och jag tyckte att det känndes riktigt bra. Visst var det lite nerväst innan men inte alls som första gången. Barnen är så snälla och gulliga, lyssnar och ställer frågor så då märker man ju att de har lyssnat. Speciellt i den sista klassen tror jag att jag lyckades med en riktig fullträff för när jag berättade om och läste ur en bok som heter "kortets hemlighet" blev det riktig skräckblandad förtjusningsstämning i klassrummet.

Vad häftigt det är kunna förmedla den där magin hos en riktigt spännande bok!

Idag skulle jag äntligen hålla bokpratet som jag övat in men precis innan klassen skulle komma började det reta i halsen och det ville inte ge sig. Två och en halv bok han jag berätta om innan det var kört. Så jag fick lov att avbryta mitt i och låta barnen låna utan några tips. Riktigt tråkigt var det, men alla barn verkade ändå hitta något att låna med hem så det kanske inte var så farligt ändå.

Jag har varit krasslig nu sedan i söndags. En kollega är sjukskriven en annan ont i ryggen men jag hoppas att vi alla ska friska på oss och komma igen. Imorgon ska jag köpa honung och citron-te sen ska jag pyssla om mig hela helgen för nästa måndag måste jag vara i form för två nya bokprat. Det vore inte alls roligt att få ställa in igen. Börjar förstå hur sångare och föreläsare har det när de måste ha rösten i topptrimm jämt.

Idag har det varit en riktigt lång dag. Jag åkte till jobbet vid ungefär halv åtta sen vimsade jag runt på kontoret och försökte klara av en del saker som jag kännde att det var dags att ta i tu med. Bland annat en kurslista som jag lovat att fjärrlåna in alla böcker till en tjej som var inne på biblioteket förra fredagen. Det tog ju sin lilla tid, nästan omöjligt att hitta bibliotek som tillät utlån och hade dem inne.

Hade jag läst ett gäng böcker inför morgondagens bokprat så jag passade på att sätta mig ned och skriva upp vad jag ska berätta om dem. Några hade jag redan skrivit om men ett par stycken var jag ändå tvungen att skriva om. Sen var det lika bra att börja fundera över och plocka inför nästa veckas kommande bokprat.

Sen bar det av i bilen till Östervåla med ljudbok i örat (Skellig av David Almond). Väl där han jag packa upp nya skyltställ och böcker innan jag gick på ytterligare en lärarkonferens och persenterade mig. Kändes väl inte som någon jätte sccée (känndes som att de väntat sig något mer, men vad?)men ingen katastrof heller. Hur borde jag förbereda mig? Bokade i alla fall in nya boksamtal och fick höra en del om kommande projekt bl.a ett läsprojekt som borde gå att få med lite Chambers och Kuick tankar i.

Sedan upp och iväg till fotografering för nya hemsidan på folkbiblan hamnade sedan i en intressant diskussion med tips på spännande barnböcker, underliga bibliotekshändelser, bokmässan skvaller och annat. Snabbis till konsum för inköp av tvättmedel och sen hemmåt för att avsluta dagen. Var hemma vid tio över sex precis i tid för att slippa bli bestulen på ännu en tvätt tid. Sedan var det bara att plocka fram bokpåsen för att öva bokprat till imorgon varvat med tvättningen, matlagningen och kattbus. Nu klockan 22:20 tycker jag att jag förtjänar att få gå och lägga mig, läsa en stund och sen sova länge.

Varför gör man såhär? Måste älska mitt jobb helt enkelt.

Vet att någon någonstans benämde all denna tid som man jobbar utöver det vanliga för änglatid. Låter fint tycker jag.

Har inte hunnit skriva här på så länge nu. Det har varit ännu mer nytt att ta in på jobbet. En del krångel att lösa och annat smått och gott, innhopp på folkbiblioteken här och där och mördarlånga möten (och febril kamp att hålla sig på alerten på dessa).

Jag tror att jag är en ganska otålig person händer det inte något så tröttnar jag. Vilket nog har både sina bra och sina dåliga sidor om jag ska vara helt ärlig.

Sedan en tid har jag varit bekymrad över att jag inte riktigt tycker att jag har fått kontakt med lärarna ännu. Tanken är ju att jag ska hinna hålla ett bokprat för varje klass i kommunen per termin. Därför kom jag på den briljanta idén att gå på lärarnas konferens och fråga om de ville boka in sig, och de ville de ju så klart. Nu har jag massor att göra istället. Bokade in skolans alla klasser i åk 1-6 på ungefär tre veckor. Nu är det tur att jag redan har läst på mig en hel del böcker, annars skulle jag ligga risigt till.

Känns bra att ha saker in planerade nu i alla fall även om det kanske blev lite väl häftigt? Nästa vecka ska jag på ny konferens i ett annat samhälle och då ska jag kanske inte ta det så tätt. Det får nog vara veckans lärdom. 

Idag har jag hållt mitt tredje bokprat i karriären. Andra gången som jag pratar för barn. Har haft turen att få ta emot två väldigt intresserade klasser i åk 2 att öva de allra första gångerna på. Men visst är det nervöst. Första gången var jätte pirrig. Jag övade och övade och hade svårt att sova kvällen innan för att jag låg och funderade över hur det skulle gå. Man ser ändå alltid det värsta som skulle kunna hända och tror att ingen kommer lyssna eller att man ska glömma sig. Andra gången var bättre och nästa tänkte jag ta med en klackspark.

Det går ju alltid bra ändå. Barnen lyssnar, svarar och berättar saker som anknyter till det jag pratar om och när jag avslutat rusar de fram för att titta närmare på böckerna jag berättat om. Blir lika salig varje gång klasserna har lämnat och det är ju detta man lever för. Att få låna deras uppmärksamhet en liten stund för att få bjuda och lotsa dem till alla magiska historier och berättelser som finns i biblioteket. Vilket underbart jobb jag har!

Sen är det ju långt ifrån alla av de böcker som jag pratat om som lånas ut efteråt. Vad det beror på försöker jag alltid lista ut sen. Kunde jag ha berättat på ett annat sätt? Var de trötta just då? Var det fel sorts bok? För svår eller för lätt text? Hoppas kunna få lite bättre pejl på vad som går hem och inte under hösten.

Något som jag känner att jag inte lyckats så bra med däremot är det kaos som uppstår efter bokpratet när alla vill hitta egna böcker att låna hem. Jag skulle behöva vara 7 personer för att hinna hjälpa alla. Man fastnar vid någon som ändå inte tycks bli riktigt nöjd. Båda gångerna har några elever lämnat biblioteket tämligen missnöjda över den skörd de fått med sig hem. Ofta är det något gemensamt tema som blir på modet och som alla vill låna böcker om sen räcker det inte till alla. Det är då jag önskar att jag hade superkraften att hitta något annat ännu mer spännande som passar precis på pricken. Ingen borde behöva gå från biblioteket med känslan av att det inte fanns något för dem där. Men så blev det tyvärr.

Hur gör ni när ni bokpratar och hur lyckas ni få alla nöjda? Har ni några tips och idéer?

Jag borde läsa ännu mer så att jag bara kan plocka fram något perfekt.

Rätt bok till rätt person! 

Idag har jag fått en liten försmak av det här med att vara den som håller i trådarna. Allt har egentligen varit ganska serverat för mig eftersom ordinarie skolbibliotekarie på orten redan bokat in en föreläsare och bestämt tider och kontaktat och bjudit in alla som skulle vara med. Jag behövde bara se till att ordna en lokal, fixa med fika och informera alla om platsen.

Idag har var alltså alla lärare från 3-9 inbjudna för att lyssna på Katarina Kuick som berättade bland annat om Aidan Chambers boksamtalsmodell och gav en hel del andra tips på hur man kan hjälpa barn att bearbeta en läst text. Det var roligt att lyssna eftersom hon berättade mycket om tidigare erfarenheter från sina boksamtal och gav handfasta tips om hur man hittar en bra roll som vägledare för dessa samtal.

Det jag var mest nervös för var hur det skulle gå att presentera henne och hur det skulle vara att för första gången och på en och samma gång träffa en stor del av lärarkåren som jag ska sammarbeta med. Men det gick ändå ganska bra tycker jag. Det man oroar sig för mest är väl att man ska tappa tråden när man pratar, glömma något viktigt eller att inte göra personen i fråga rättvisa i sin presentation. Sen vill man ju väldigt gärna framstå som proffesionell. Det hör nog mest ihop med att jag är rädd att bli ifrågasatt på grund av min ålder eller brist på erfarenhet. Men alla är vi människor och ingen kan vara bäst från början. Det jag hoppas på är att kunna växa i bibliotekarierollen under det här året. Att prata på tumanhand eller hålla kontakt via telefon och mejl har jag aldrig upplevt som jobbigt. Men när det blir fler personer har jag en tendens att ta ett kliv tillbaka och det är det jag vill ändra på.

I vilket fall har det varit en jätte spännande dag, jag har tur som har så snälla och duktiga kollegor som alltid finns tillhands och hjälper. Nu är jag bara så glad att det gick bra att jag tänker fortsätta njuta av kvällen.

Hej på ett tag!

Äntligen har jag fått börja på nya jobbet.  Den första veckan var tuff men rolig också. Jag har ju längtat så mycket efter att få komma dit och köra igång och det var kul att återse alla som jag träffade under introt. Men någon mjukstart vet jag inte om det har varit. Fösta dagen var jag själv på kontoret. Semestertiderna håller i sig än så det enda sällskapet var tjejen som höll öppet på folkbibliteket i källaren. Med andra ord fick jag klara mig själv ganska så direkt.

En del krångel var det med datorn också eftersom mina uppgifter måste ha kommit på villovägar. Utan dator blev det inte så mycket mer gjort än att läsa gamla pärmar med nyheter och protokoll m.m Den första veckan har nog mest varit ett ända stort "oj vad borde jag göra nu".

Men nu såhär inne på min andra vecka känns det ändå som att jag kan börja samla mina tankar lite och som att jag börjar få lite rutiner. Mycket ringande och mejlande har det varit, mest kring en föreläsning om Chambers boksamtalsmodell som lärarna är inbjudna till. Har aldrig hållit i trådarna till något sådant förut så nu är det första övningstillfället. Idag kom jag igång med att beställa böcker till alla 6 skolorna (det gäller att hålla tungan rätt i munn när man gör det) så när jag gått igenom mina 4 häften med böcker från BTJ kommer det nog att bli en boom med böcker att göra iordning.

Sen är det själva kontakten med lärarna och personalen på skolorna som jag känner att jag behöver komma igång med. Skolan började idag så jag hoppas att det snart ska börja rulla på så att lärarna kan komma igång med både läsning och annan undervisning och kanske be om min hjälp så att jag får lite gratis. Annars får jag starta min egna kampanj.

En annan sak jag känner att jag behöver ta tag i är att jag behöver komma ut på skolbiblioteken igen och se över lite mer hur det ser ut och vad som finns där. Idag var jag och min assistent till ett av biblioteken och kollade läget. Där låg högar av oåterlämnade böcker på ett bord och i kassar på golvet sedan slutet av vårterminen. Det är synd att det inte finns tid så det räcker till för att hålla biblioteket iordning. Men det är klart att det blir extra tungrott när de fortfarande använder kortsystemet för utlåning. Hoppas att vi snart får det nya systemet (vilket det nu blir) så att vi kan börja datoriseringen. Det kliar i mina fingrar! Ett annat faktum som fick det att klia i fingrarna var att alla fackböcker var sorterade i storleksordning. Snyggt och prydligt men kanske inte så praktiskt?

Det var en ganska lång redogörelse för den första tiden på jobbet. Mer kommer så småning om. Avslutar med en bild på min mysiga arbetsplats. När lägenheten ännu var omöblerad var det väldigt lockande att få åka iväg till kontoret.