De ringde upp mig när jag satt i Bilen på våg hem till mina föräldrar i Dalarna och till min förvåning och stora glädje ville de erbjuda mig jobbet. Jag fick en dags betänketid och grubblade en del under natten över hur det ska gå med flytt och att komma ny till ett ställe och sätta sig in snabbt i arbetsuppgifterna? Kommer jag att klara av att leva upp till mina idéal och kommer jag fixa att skapa goda kontakter med lärare och elever på alla sex skolor jag ska ansvara för biblioteksverksamheten på?

Jag bestämde mig för att jag ändå ska göra mitt bästa. Imorse ringde jag och tackade jag. I Augusti blir jag Heby kommuns vikarierande skolbibliotekarie för elva månader framöver. Jag är så glad att jag fick det och det känns riktigt spännande att äntligen få vara med och kunna bestämma och påverka verksamheten och framför allt läslusten mer. 

Nu får ni hänga med på bloggen om ni vill veta hur det går!

Jag bodre inte ha föreslagit J.K Rowling som mitt förslag till författarbesök. Visst det vore ju riktigt häftigt och skulle nog vara uppskattat av eleverna, men inte särskilt realistiskt.

Istället borde jag ha föreslagit Stefan Casta eller kanske Mats Wahl, i vilket fall en manlig författare som kan vara god förebild för de killar som inte gillar att läsa. Det bästa vore ju om det fanns lågon manligförfattare lokalt som kunde tänka sig att ställa upp under en längre period för att arbeta med dikussioner och kanske eget skrivande.

Jag borde inte ha föreslagit bookcrossing som en metod för det kommande litteraturprojektet vars mål var att förbättra elevernas resultat i läsförståelse på nationella provet. Visst boocrossing är en fin tanke och ger mycket uppmärksamhet men läsförståelsen kommer ju inte automatiskt över en natt eller ens genom att läsa hejdlöst många böcker.

Istället borde jag ha föreslagit ett projekt som på något vis inbegriper boksamtal i mindre grupper och kanske enligt Chambers modell. Vilket borde vara ett bra sätt att få jämföra sina tolkningar av text på. Kanske även att möjligheten att själv få prova på att skriva gestaltnde texter skulle kunna väcka uppmärksamheten på vad som förblir outtalat.

Men nu är det inte så mycket att göra åt saken. Varför tänker jag så långsamt ibland?

Idag tog jag och Anton bilen uppåt landet på en tre och en halvtimmas enkelfärd för att jag skulle kunna gå på arbetsintervju. Nu känns det som att jag börjar få lite mer rutin på själva förberedelserna och koll på hur det går till vid själva intervjun. Det känns inte lika osäkert längre även om jag var lite spänd och nervös idag med känndes det som att allt var i sin ordning. Intervjun kändes på det stora hela bra, jag var bekväm med att bli intervjuad och det flöt på bra men frågan är om det bara räcker med det? 

När man sitter i efterhand och tänker över vad man har sagt och hur man har framstått så hittar man många fel och kommer på vad man kanske borde sagt istället eller glömde att tala om under intervjun. Det var så trevligt att jag på något sätt glömde bort att det var mig själv jag skulle sälja. Vad jag önskar att jag hade kunnat banda hela intervjun för att kunna minnas allt och se mig själv utifrån någon annans synvinkel. Hur svårt måste det inte vara att kunna bedömma vem som är bäste man för jobbet utifrån den korta stund man har tillsammas med alla sökanden? Jag hoppas bara att jag lyckats göra mig någorlunda rättvisa och att jag snart får veta hur det har gått. 

Under den timme jag fick med dem så lyckades de i alla fall bekräfta min bild av att det vore världens roligaste arbestuppgifter och att det skulle vara en bra arbetsplats. Visst jag har ingen erfarenhet som ren barnbibliotekarie men någonstans måste man ju börja, eller hur? och jag vill så gärna. Så nu får jag be er alla att hålla tummarna för mig! Ska berätta hur det gått så snart jag får veta något.    

så skulle jag fått göra praktik direkt. Men eftersom jag inte har fyllt 25år än så måste jag tydligen gå totalt arbetslös i hela tre månader innan jag får möjlighet att göra någon praktik. Vad är det för dumma regler?

Här hade jag två och en halv månad som jag tänkte att jag kunde ha ägnat åt att finslipa mina kunskaper lite ytterligare, men icke. Så vad ska jag göra? Stanna hemma och leka med Barbies istället?

Nej, förlåt. Jag kanske överreagerar, men jag kan inte förstå vad ett år mer eller mindre skulle göra för skillnad? Är det för att ungdomar inte ska kunna utnyttjas eller vad är tanken. För min del hade det ju varit en jätte bra lösning för att få mer erfarenhet under dessa kläm-månader mellan två jobb. Men, men. Jag får väl försöka tagga ner istället och se det som en oväntad semester.

Idag blev jag tyvärr 80% arbetslös igen. Passade på att ta mig en liten sovmorgon som tröst och sedan gick jag iväg till ams för att skriva in mig igen. Possitivt var att det verkade som att jag skulle kunna få göra praktik om jag kunde hitta en egen plats. Det låter ju mycket bättre än att bara sitta hemma och vänta. Det finns så mycket mer jag skulle kunna lära mig. Så nu ska jag tänka över vad jag vill lära mig och höra mig för om det finns något bibliotek som har tid att ta emot mig.

Det ser ganska ljust ut ändå. Idag fick jag erbjudande om en extra dag i Töreboda och dessutom inbjudan till sommaravslutnings-utflykt för Högskolebiblans personal. Kul att jag får följa med trots att jag slutat där nu. Sen ringde telefonen igen på eftermiddagen så nu ska jag på intervju för ett års vikariat på annan ort. Kul att de ringer och är intresserade jag skickade min ansökan i söndags och de ringde två dagar senare. Det känns ju lite extra bra att få nya förfrågningar så snabbt. Nu är det bara att ladda inför resa och en pratstund i nästa vecka. Önska mig lycka till! 

Idag var det sista dagen på mitt vikariat vid Högskolebiblioteket i Skövde och det känndes såklart sorgligt att behöva sluta där. Min avgång firades med tårta och jag fick blommor och ett häfte om goda pepparkakor från 1943. Jag har varit där så länge nu nästan ett och ett halvt år först som biblioteksvakt och sedan som bibliotekarie. Det jag kommer att sakna mest med jobbet är den härliga känslan av att få hjälpa besökarna med både stort och i smått. Självklart kommer jag att sakna personalen också och att kunna skratta åt alla dråpliga historier och ordvitsar på fikaraster och vid personalmöten.

Jag har lärt mig en hel massa som jag har svårt att sätta ord på. Jag minns hur nervös och rädd jag var att något skulle gå fel första gången jag på egen hand skulle stänga biblioteket för kvällen, hur tafatt jag besvarade fågor och hur bokuppställningen tedde sig som en hel vetenskap. Sedan dess har det hänt så enormt mycket. Jag har lärt mig att det inte är hela världen om det blir fel, att det går att hitta andra lösningar på problemen som uppstår. Jag har fått bättre koll på SAB-systemet och alla underavdelningar. Jag har granskat referenser i uppsatsdatabasen DiVA på alla tänkbara sätt. Jag har lärt mig fjärrlåna och gallra och att ta folk både vid glada och tråkiga besked. Kopiatorer och skrivar tycker om att man öppnar dem och luftar trots att de inte har fastnat några papper och jag kan till och med hyssja på högljudda personer om det behövs. Jag har stilstuderat användarundervisningar och diskuterat bibliotekets vision för arbetet. Slutligen har jag lärt mig att det finns ett berg i norra Italien som heter Ortles och en getsort som svimmar när de blir stessade. Dessa getter används för övrigt bland de värdefullare fårhordarna som ett lättare byte för eventuella rovdjur.

Tja tiden har gått och jag känner mig lite klokare helt enkelt. Nu vet jag inte riktigt vad som händer om jag ska vara ärlig. Jag har ju fortfarande måndagsjobbet i Töreboda och efter det är blir det Mariestad i juli, men vad ska jag göra varje tisdag till söndag fram tills dess? Jag känner mig tom och slut på idéer. Jag får nog ta mig en stor kopp kaffe och en chokladbit och fundera på den saken ett tag.  

fick jag idag. Det verkar som att det kommer att bli jag och min trognaste biblioteksvapendragare som får hjälpa till med ruljangsen på Stadsbiblioteket i Mariestad i sommar. Kul att vi får jobba tillsammas nu.

I Töreboda har jag börjat känna mig mer hemma nu och är inte längre så kvar i tankar och funderingar när jag kommer hem. Det måste vara ett bra tecken på att jag blivit säkrare på mina sysslor.

På högskolebiblioteket är det dags för att ha möte om bibliotekets vision och sedan ska jag få jobba lite med paralellpublicering i DiVA. Fyra pass kvar i disken bara och sen är det slut på vikariatet vilket är sorgligt men sant.

Arbetslös är ett sånt tråkigt ord. Vi vänder på det. Från och med nästa måndag blir jag disponibel till 80% för det bibliotek (eller kanske någon annan) som behöver mig helt enkelt. 

Idag har jag blivit invigd i katalogingseringens värld...Spännande. Med lite övning så ska det nog falla på plats hoppas jag. Kul att jag får lära mig nya saker igen kanske var det så att jag blev bönhörd sedan jag beklagade mig i det tidigare inlägget. Men långt ifrån fullärd är jag ju ännu så varför inte ta itu med något nytt när det gamla börjar kännas tryggt? Jag är tacksam i alla fall.